Idag välkomnades nya elever till gymnasiet …

Idag var jag en av många lärare som tog emot de nya eleverna, ca 500, som börjar på gymnasiet där jag jobbar. Ska vara mentor tillsammans med en kollega för en ny ekonomiklass och kunde inte annat än att fundera över hur pirrigt det måste vara med ny skola, nya klasskompisar …

Måste erkänna att min första dag på gymnasiet i Italien minns jag faktiskt inte men då jag har en dotter som på fredag börjar årskurs 2 och var en av de nya eleverna förra året har jag lite erfarenhet gällande hur tankarna gick och hur viktigt det var med kläder och allt kring det där ”första intrycket”.

För visst är vi människor sådana som scannar nya personer och gör oss en bild över vem vi har framför oss utifrån den yta vi ser (då resten har vi ingen blekaste aning om). Ytan blir därför rätt så viktig i sammanhanget och det är den som i starten utvärderas och säger något om ”vem vi är” eller rättare sagt om vem den personen som tittar tror att vi är …

Viktigt dock att komma ihåg att det är naturligt att skapa oss en bild på andra så länge vi är medvetna och öppna för att vi även kan ha fel i vår första tolkning. En kollega berättade exempelvis att när en av hennes klasskompisar kom in på gymnasiet kände hon direkt att ”henne kommer jag att ha svårt för” men efter några veckor blev de bästa vänner och är än så idag.

En spännande dag alltså idag för många även om den handlade mest om blanketter och allmän information kring skolstarten. Imorgon dock börjar alla lektioner enligt schema och voilá så kickas höstterminen igång på riktigt.

Under dagen kom ett meddelande ”Michela var är du? Vill hälsa!” och den kom ett par av förra årets elever som jag tyvärr inte kommer att ha i år men kanske att jag får den klassen nästa år när de går i trean och läser psykologi. Mysigt att ses för det är tack vore alla underbara elever och kollegor som gör att jag jobbar åter som gymnasielärare.

Känner mig taggad även om det var nog det sista man tror att jag är om man såg mig när jag kom hem och somnade 1 timma. Idag går jag så mycket bättre tack och lov men vid 14-15 tiden blir jag så trött och får ont i ryggen av att jag sitter stelt och av att kroppen tar energi från mig för att läka så hoppas att även tröttheten och den onda ryggen går snart över så att jag kan bli och känna mig som den normala jag =)

Nu ska jag tvätta håret för för vissa av oss som gör det 2 ggr i veckan är det en projekt =) Tycker att det är fruktansvärt tråkigt nämligen …

Vi har förresten tagit upp mattan också som går i beige och lite grönt (snygg till fondväggen med en palm). Osäker om det är den jag egentligen tycker passar bäst (vill egentligen ha en som jag tittat ut) men den får ligga där en period så får jag känna lite på den =) En stor plus med denna matta är att den är Molly tålig, dvs. hon kan vässa sina klor utan att den förstörs …

Inredningen här hemma anpassas delvis efter vår lilla katt <3

Nu hårfin helt enkelt och så ska jag borsta min vita pälsboll till katt som älskar det …

Middag hos mig …

Igår rekommenderade jag dig att köpa boken Mindhunter skriven av John Douglas på Adlibris men så har nu även en annan fantastisk inspirerande bok av ett helt annat slag intagit topplistan.

Författaren är ingen annan än min väninna Johanna Toftby som nu har givit ut bok nr 2 medan jag fortsätter att drömma om att skriva en.

HÄR beställer du Johannas signerad fina bok ”Middag hos mig” för denna kvinna älskar att bjuda på fina middagar med god mat och fin dukning.

För mig som har en kommande stundentfest om 2 år kommer boken som en liten välsignelse då den innehåller bland annat en massa tips kring just studentfester. Har tom. varit med som gäst på Johannas dotters Lisa-Maries studentfest (kunde inte på Marlyns) och det är en massa jobb som ligger bakom en sådan tillställning.

HÄR kan du läsa inlägget med bilder från den dagen i juni 2016.

Boken innehåller dock även inspiration om årets alla högtider men även på middagar som du kan bjuda vänner och bekanta på när som helst. Johanna älskar som sagt bjudningar, se människor njuta av god mat och umgås. Hon och hennes väninnor i Skövde har haft sedan flera år ”Halv åtta hos mig” där de bjuder in varandra på lite finare middagar för att umgås runt mat/blommor och fina dukningar.

Följde med de när de åkte till Barcelona. Underbara väninnor hon har <3

Hon är helt enkelt en liten veteran när det gäller detta och tillför därför med en massa tips och inspiration i sin bok som även innehåller helt underbara fina bilder.

HÄR som sagt för att beställa din egna signerade exemplar Själv ser jag fram emot releasen <3

En sista bild på Johanna och Lucy som valp när vi tog en lunch i en solig Göteborg. Låt dig nu bli inspirerad med god mat, dukning, blommor och lite annat som boken bjuder sina läsare på samtidigt som boken i sig är vacker att titta på och ha synlig i köket.

Den nya soffan nu på plats …

Sorry för något suddiga bilder men måste ladda ner en ny app för att överföra bilder från kameran men här några pics på min nya soffa från svenska Artwood.

Den är väldigt djup trots alla kuddar så otroligt skönt att sitta i trots att jag just nu inte kan sitta som jag önskade tom. min operation.

Så perfetto med en ny gosig soffa nu när vi går mot hösten. Mjukiskläder, en kopp kaffe eller glas vin och så sitta med benen i kors och mysa framför teven… Säga vad man säga vill men det är verkligen de väldigt enkla saker jag nu längtar efter att göra.

Får nog gå och köpa lite blommor till vasen (eller ta bort den =) förutom att imorgon hämta upp från källaren mattan som jag tror kommer att passa tillsvidare och som har varit på kemtvätt.

Nya bilder kommer imorgon när mattan är på plats och köket städat så att jag kan visa om det blev snyggt med köksstolar och soffa i samma färg och tyg.

Tycker att beige och grått är så fina ihop så länge det är rätta nyanser av de båda.

Innan jag tittar på ett nytt avsnitt måste jag tipsa att säsong 2 har kommit på ”Mindhunter” på Netflix. Har du inte sett säsong 1 rekommenderar jag dig att tillbringa några timmar med den.

En av de mest spännande böckerna jag har läst heter just Mindhunter och är skriven av FBI legenden John Douglas som var den som just startade profiling och samlade information genom att intervjua dömda mördare som satt i fängelse.

I boken beskriver han sitt jobb och hur han genom att komma till en brottsplats kan komma med ledtrådar i jakten på mördaren. I boken beskriver han olika fall och denna serie är en slags filmatisering kring honom även om de har bytt namn på honom i serien.

Sevärd för att inte tala om boken som du finner HÄR. Den måste du verkligen köpa och läsa även om många forskare är skeptiska till profiling då de anser att de egenskaper som tas fram är alldeles för vaga och allmänna.

Nu ska jag titta på avsnitt 5 säsong 2 … Jag kan nämligen inte sluta titta …

När det började kännas lite omöjligt …

För ca 2 veckor sedan la jag ut på min insta att jag skänkte min hörnsoffa från Mio och voilá blev jag av med den direkt utan att kanske tänka på att det är inte så lätt att vara utan om man har gäster. Kan knappast be vem som helst att lägga sig i sängen =)

I fredags var den nya soffan från Artwood äntligen i min garage för att köras in i hissen med hjälp av 3 killar/män (tack till alla era försök!!!)

Det jag inte riktigt hade räknat med var att soffan på 2,40 inte skulle få plats i hissen då mina tankar var att en hiss i ett hus som bara är 3 år gammal måste rymma en 3 sittsoffa … Jag hade fel för hur de än vinklade den så gick det verkligen inte, den var ca 7 cm för lång!!!

Förmiddagen efter gjordes ett tapper försök att få upp den för spiraltrappan i huset (jag bor så klart på våning 5) men om jag var 99% säker att den skulle få plats i hissen var jag där 99% säker att den inte skulle kunna tas upp via trappan vilket visade sig vara helt korrekt, tyvärr ska tilläggas …

Jag la ut på bostadsrättens Facebook sida om mitt lilla problem där jag undrade om någon granne hade haft samma dilemma och om tips kunde ges på kanske en flyttfirma som kunde hjälpa till att få in den från innergården då det var det enda alternativet som kvarstod.

En underbar granne svarade att han hade rep och att han ställde upp på att få upp den bara jag fixade 2 män till. Jag gjorde det och kl. 18 igår kväll ångrade sig nog alla 3 att de hade svarat med en ”självklart hjälper jag dig Michela”

Av någon märklig anledning så blir det mesta lite krångligare eller jobbigare än vad det skulle behövas när jag är inblandad vilket Nicoles pappa, som var en av de tre igår kan intyga då han påminde mig om att detta inte är första gång jag inte får in en soffa i hemmet.

Tre rep, jag på våning 3 (innegården är på våning 2) och de tre vise männen på våning 5 där min lägenhet finns. Förstod direkt att detta uppdrag var nog inte så enkel som att ”hissa upp soffan” då det gick långsamt och inombords kunde jag höra de svära där uppe =) Soffan väger nämligen ca 100 kg. och de där repen var nog inte så sköna att dra i utan handskar (bara en som hade ett par).

Bilden är tagen från våning 3

Här kommer den förbi mig på våning 3 och fortsätter uppåt men stor tveksamhet …

Fram till våning 4 gick det, sedan knackade jag på hos en granne till som fick hjälpa de att få upp den till våning 5. När den dock hängde där så skulle man få upp den över räcket vilket är och var inte det lättaste alls. Knackade på hos ytterligare en granne och voilá så lyckades de alla tillsammans få soffan i sina händer, över räcket och inne till min lägenhet.

Vilken pärs!!! Tror att alla har blåsor idag i sina händer och om inte det åtminstone ont i de … TACK alla som hjälpte och som läser detta, så otroligt tackam <3

Skämten gick om att ”Michela, du har väl dubbelkollat om att det är rätt färg nu på soffan” då alla var lite rädda om detta speciellt jag då jag var full medveten om att oavsett färg hade jag varit tvungen att behålla den, ingen hade hjälpt mig att få ner den igen och upp en ny.

Som tur är var dock färgen exakt den rätta, samma som mina köksmöbler och både Molly och jag älskade den från första stunden då vi la oss båda i den för att testa hur skön den var … Betyg: väldigt mycket skön =)

Bild kommer i nästa inlägg <3

Så fort jag kom hem idag gick jag till Systemet och till Cassise för att fixa ihop ett litet tack till min granne som bestod med rep och sin tid och styrka utan att egentligen ens känna mig.

Nu ska jag sätta mig och njuta av min nya möbel <3

Tonåringar, hörsel och en fantastisk god tomatsoppa …

Igår hade Nicole sin kompis Kimmie här hemma och de gjorde chokladdoppade vindruvor vilket jag inte hörde direkt när jag ställde frågan igår men direkt var min älskade tonåring snabb på att anmärka på min hörsel, IGEN =)

Jag undrar … Om hon är så känslig för att jag inte hör vid några tillfällen hur är det med alla de gånger jag har bett om något, inget händer och hon påstår sig inte ha hört mig säga att hon ska typ städa rummet, plocka undan efter sig, kasta skräpet mm….

Ställde frågan på insta story (@michelacastellari) och 90% av oss som är förälder till en tonåring verkar ha samma ”problem” =)


Självklart är detta ingen vetenskaplig undersökning men tror nog att den ger en god indikation över hur lätt irriterade våra tonåringar är på oss föräldrar. En annan sak som gör de upprörda är om man ställer frågor som ”hur har dagen varit i skolan?” ”vad har du och kompisen gjort?”.

Frågor irriterar, att be de göra något irriterar och att inte höra vad de säger ger upphov till irritation. Dags för en förälder revolution? =)

Skämt åsido ska jag be Nicole och ett par kompisar göra en lista på de 10 saker som de retar sig mest på gällande föräldrarna =) Kan bli intressant …

Nu har jag klarat 3 dagar på jobbet och även om jag blir trött och går som en snigel så har det gått bra trots allt vilket känns väldigt skönt så klart. Idag hade vi programmöte gällande alla ekonomiklasser och Karin som har bland annat kurser i juridik och som har en stor kulinarisk intresse bjöd på en otrolig god tomatsoppa och till den kunde man välja en att komplettera med risoni, en god pesto sås (jag tog den) och goda baguetter att doppa i …

Soppan doftade och smakade ljuvligt och en liten hemlighet verkar vara att det var lite mandel i i den (om jag nu hörde rätt =)

Vi dukade och mumsade i oss samtidigt som alla tog minst 2 ggr …

Klockan är nu 17 och efter 18 kommer min nya soffa!!! Självklart kommer bild/bilder senare ikväll eller imorgon bitti <3

Vem är ”normal”?

Sovit dåligt natten som varit, kanske lite för att jag har varit lite orolig över hur min första dag på jobbet skulle gå iom. såren och allt.

Åkte därför i god tid och när jag parkerade bilen bara 200 meter från skolan kändes det skönt att ha åtminstone klarat av bilresan. Resten av dagen gick också bra, trots stelhet, långsamma steg och ingen större energi.

Så roligt att se och träffa alla kollegor! Visste ni att dagens föreläsare berättade att över 80% inte trivs på sitt jobb? Vilken lycklig person jag är då som tillhör istället de 20% som gör det!

Vi samlades i aulan och dagens inbjudna föreläsare var Sara Lund. HÄR för att komma in på denna människas hemsida för just då får du kanske veta varför jag skrev just ”människa” =)

Sara är en svensk transvestit som ibland känner helt enkelt för att ta på sig kvinnokläder. Temat för föreläsningen var framförallt normer, fördomar och olikheter.

En inspirerande föreläsning där Sara blandade humor, statistik och fick oss alla att tänka till (samtidigt som vissa av oss undrade över normen att ha på sig klackar för att vara kvinna?)

När dagens föreläsning var slut blev det en god lunchbuffé och här på bild mina ”dagens vårdare/kollegor”, bästa Anna-Karin och Ulrica <3

Då jag gick som jag gjorde, frågade självklart vissa kollegor vad jag hade gjort och fick av mig reda att jag hade snittat ljumsken så undrade inombords om mitt svar gav någon lite bränsle för någon fördom men kände tacksamt inte alls så. En av mina främsta och starkaste egenskaper är nog att jag är rätt så transparent när det gäller det mesta …

Avslutar dagens inlägg med tänkvärda ord som Sara hade på sin presentation idag.

Nu ska jag sova för att orka morgondagen <3

Profhilo på Klinik Villastan …

Idag vid 14 tiden hade jag en tid hos min väninna Ann-Louise på Klinik Villastan för att lägga lite botox (något jag regelbundet gör) men även för att testa behandlingen Profhilo, en världsnyhet från Italien som jag har läst väldigt mycket om och som nu görs just även på Klinik Villastan.

Bilden nedan är hämtad från broschyren jag håller i handen.

Profhilo är en behandling som görs vid 2 olika omgångar (med ca 1 månad mellan omgångarna). Behandlingen har den högsta koncentrationen av hyaluronsyra (som redan finns naturligt i din hud) och ger långvarig effekt utan tillsats av crosslänkande substanster.

Behandlingen ger en uppstramande verkan genom sin innovativa koncept för antiaging och motverkar slapphet i huden genom att hudens struktur, elasticitet och fuktbalans förbättras markant. Denna behandling har vunnit priset som årets bästa injicerara produkt AMEC- & AESTHETICS AWARDS 2016.

Genom 5 små stick på varje halva av ansiktet (på bestämda platser) injiceras totalt 2 ml hyaluronsyra (0,2 i varje liten smärtfri stick) och ansiktet får den fukten den förlorar med åldern.

Vi skrattade så när jag skulle göra en ”sur min” vilket resulterade bara att jag gjorde en ”puss mun” … Kunde bara inte, hahaha! Idag visste jag bara inte hur man ser ut när man är sur =)

Själv har jag små linjer vid nedre delen av kinderna vilket syns tydligt på bilden nedan. Ibland är de inte lika tydliga som idag. Äldre blir vi alla och så länge jag får vara frisk tycker jag bara att det är skönt att inte vara tonåring längre så det handlar inte om att inte acceptera sin ålder, den älskar jag …

Personligen tillhör jag dock de som gärna gör något för att huden ska hålla sig spänstigare, ha lite mer lyster och se fräsch ut. Jag använder bra krämer och vårdar ansiktet både dag och kväll men älskar att ibland unna mig den där behandlingen som bara görs på specialiserade kliniker.

Det handlar alltså för min del inte om att inte acceptera sin ålder som många vill få det att låta, det handlar för mig om att inte acceptera att fukten i huden försvinner med åldern vilket jag tycker är en stor skillnad =)

Som tur är får vi alla tycka olika i sådana estetiska frågor vilket är tur då man ska göra det som känns bra för en själv.

Då jag kom lite tidigare än min bokade tid (de har en skön soffa på kliniken medan jag har ingen än så länge =) frågade jag Ann-Louise om hur många män som gör olika typer av behandlingar och hon svarade att deras klientel består av ca 30% män vilket man kanske inte alltid tror.

Ibland förknippar omgivningen vissa behandlingar med endast önskan om att uppnå en viss estetisk resultat men idag berättade Ann-Louise om exempelvis en kille som hade gjort botox hos henne för att bli av med sin svåra migrän och han hade i dagarna bokat en andra behandling då han nu för första gången på flera månader har kunnat både jobba och sova då migränen har släppt.

Många gör även botox behandling för att bli av med svåra svettningar på specifika delar av kroppen så alla behandlingar som utförs på kliniker är inte enbart just för utseendet. Viktigt att påpeka tycker jag även om jag tillhör de som gör det =) Bara att erkänna …

Är du nyfiken på att Profhilo behandlingen eller andra behandlingar så finner du deras hemsida HÄR.

Nöjd med dagens behandling gick jag hem och här har jag legat sedan jag dess för att skriva lite på en av tentorna och för att vila.

Imorgon behöver jag all den energin jag kan ha för att klara en hel arbetsdag efter att mer eller mindre ha legat i min säng i 4 veckor, är lite ”nervös” inför det men jag håller tummarna <3

Min gröna personlighet …

Idag invigde jag min nya fina gröna klänning från märket One Season. Då enligt personlighetstester gällande vilken färg jag är visar att jag i huvudsaken är grön av mig i min personlighet så kan jag inte tänka mig en lämpligare färg.

Kan som sagt inte ha på mig jeans just nu så sköna klänningar är ett måste. Blev därför så glad när jag provade den och köpte den igår. Alldeles perfetto för mig och en klänning som kommer att få följa med på den solresa som väntar under novemberlovet.

En riktig maxi klänning som jag ska nog ha på mig imorgon också när jag ska jobba min första dag efter ett långt sommarlov. Det kommer verkligen inte att bli lätt får jag erkänna men jag vägrar vara hemma för detta om jag nu inte blir sjuk så klart. Förstår dock samtidigt att jag kommer att vara helt slut på kvällarna när jag väl har kommit hem då vissa stygn har gått upp och kroppen jobbar för att läka.

Lotta undervisar i italienska och svenska och då hon ska ha en nybörjarklass i just italienska på den gymnasieskola hon jobbar på här i Borås så tänkte vi att vi kunde samarbeta lite för att göra inlärningen och undervisningen mer levande och förhoppningsvis roligare genom att de kanske kan få någon i en annan stad att skriva till på just italienska.

Vi får se hur vi lägger upp det men tanken finns och hur bra är det inte att ha en extra anledning att träffas för att prata både jobb och nöje? Underbart!

Sakta men säkert tog jag mig hem vid 11.30 för att titta på de två tentor jag ska skriva och lämna in innan den 18/8. Får faktiskt lite ont i magen över allt och över att inte ha riktigt den orken men ska nu ta fram böckerna och börja skriva mina första rader på första tentan. Mamma Mia!!!

I nästa inlägg om mitt besök på Klinik Villastan idag kl. 14 då jag gjorde något helt nytt för ansiktet. Kommer senare ikväll ….

För 10 år sedan …

Facebook är bra på att påminna oss, förutom mycket annat, om hur fort tiden passerar. När jag loggade in idag dök den här bilden upp då den hade lagts ut för exakt 10 år sedan, anno 2009 och jag var då 37 år gammal.

Den klänningen kom jag så väl ihåg. Jag bara ÄLSKADE den och köpte den i Köpenhamn trots att den hade ett mönster som var lite retro? Tyget var elastisk, tyngre så att den verkligen föll och om jag minns rätt var märket italienska Fornarina men inte helt säker …

Klockan var från Guess för då hade alla dessa klockor, åtminstone i Borås. Det som är just lite tråkigt hos oss i vår småstad är just att alla har samma gällande vissa trender. Idag har jag ingen klocka alls i väntan på min Rolex =)

Bilden togs på en väldigt mysig kräftskiva och jag vet att samma dag hade jag sagt hejdå till en dansk kille som kommit till Borås för att dejta mig men jag var måttlig intresserad så att jag skulle iväg den kvällen var väldigt lägligt.

När jag tänker på allt som har hänt under de senaste 10 åren så har de innehållit roliga minnen och en massa tråkiga lärdomar. Ni vet, som livet är, upp och ner.

2009 var året då vi åkte till Phi Phi och hade en liten förälskelse på ön som varade i 3-4 dagar … De där semesterflörten är lite mysiga allt <3

För 10 år sedan var Nicole en liten tjej på 6 år, Knut var ca 3 år och Molly fanns överhuvdtaget inte.

Vissa attribut har märkligt nog vuxit och vissa inte (sorry, my kind of humor =) och just nu hade jag nog hellre varit på den där stranden i bikini och vitt linne istället för att behöva skriva två stora tentor på 6 dagar men så får jag tänka på att ingen tvingar mig, bara jag själv som har den där viljan att göra de för att ha avklarat kursen i kriminologi A.

Ska dock först möta min fd kollega Lotta vid 10 för en gemensam kaffe innan jag fokuserar på första hemtentan och alla dess djupare frågor där underlaget är hela 4 böcker.

10 år har lärt mig mycket positivt och mycket negativt för vi slutar verkligen aldrig att lära oss, så viktigt att komma ihåg och vara ödmjuk inför insikten att vi tolkar världen utifrån oss själva med det bagaget av erfarenheter som vi har med oss.

Minns du var i livet du var för 10 år sedan? Men mest intressant är kanske att fundera var man vill vara om 10 år? Eller ska vi lära oss mer att leva i nuet än att planera och fundera över framtiden?

Brava Hanna !!!

Även om jag börjar jobba på onsdag dröjer det fram till nästa vecka innan jag börjar träffa alla mina nya klasser och jag ska verkligen undervisa i alla ämnen jag är utbildad till: italienska, psykologi och sociologi.

Älskar att ha varierande ämnen och i det även självklart utmaningen: Italienska. Kanske inte så märkligt att jag blev gymnasielärare i italienska då jag är född och uppvuxen i den ”splendida” (vackra) staden Bologna i just Italien.

Visste ni t.ex. att Bologna kallas ”den feta, den röda och den lärda”? Den feta är kanske väldigt enkelt att förstå anledningen av för alla som har besökt min hemstad. Maten är ”squisito” (utsökt) och det är nog få som inte håller med. Den röda av den enkla historiska anledningen att staden varit kommunistisk och den lärda därför att vi har den äldsta universitetet i Europa dit bland annat läkare från hela världen söker sig till.

Min syster när vi var ut och njöt av ett glas en sommarkväll i Bologna förra året (tror jag) =)

Att bara gå runt vid universitetsområde får nog många att bara vilja börja plugga någon kurs där. Sist jag gick igenom delar av det satt på en av de många små torg ungdomar och åt pizza på marken och hade studieböckerna framför sig medan de åt, studerade och njöt av solen. Vilken fantastisk kombo!!!

Snart ska jag alltså bland annat träffa en ny klass i italienska (nybörjare) och fortsätta med en klass som läser italienska för andra året. Från att språk var en av de mest viktigaste ämnena i skolan tills att idag känner sig de flesta ungdomarna mer eller mindre tvingade till att plugga ett språk förutom engelska.

Att alla kan eller borde lära sig just engelska för att underlätta språkkommunikationen är just det många ungdomar tycker så språkstudier kräver en del av en.

MEN för min del säger jag NEJ tack!!! Jag älskar exempelvis åka till Paris och få höra det franska språket trots att jag själv inte kan mer än kanske fem ord … När jag var i Paris sist satt jag på en bänk och väntade på de andra. En äldre man satt bredvid mig och när han gick önskade han mig en trevlig fortsättning på dagen på just franska. Hade han sagt det på engelska hade det inte alls känts lika genuint eller äkta och så förstod jag honom tack vore att jag kan just italienska!

De flesta skrattar och är nöjda när de har lärt sig att säga på italienska ”vorrei una birra per favore” (jag skulle vilja ha en öl tack) och jag tycker att meningen är bra att lära sig av den enkla anledningen att jag brukar poängtera att ordet ”vorrei (jag skulle vilja ”ha”) är helt fantastisk!

Man kan alltid peka på det man önskar men ordet ”vorrei” före, ett så användbart enkelt litet ord och så har vi i Italien ett talesätt som säger ”ordet jag vill ha existerar inte ens i Guds trädgård” så att använda ”jag skulle vilja” framför ”jag vill” är mer korrekt och ödmjukt … Och genom språk så lär man sig samtidigt något om landet, om människorna, om kulturen … Vet du vad ”il dolce far niente” är exempelsvis? Googla så får du fram det. Är man italienare så ska man kunna den konsten …

Apropå språk läste jag att mina duktiga, driftiga fd. kollega Hanna har skrivit en krönika om just språk som du kan läsa här nedan.

Brava Hanna och till alla som kan och vill så lär vi oss så mycket mer än bara ett språk när vi läser och lär oss ett <3