Fragment av livet som vi jämför oss med …

Psykisk ohälsa, stress och/eller ångest. Det har knappast undgått någon att en av Sveriges mest kända musikartist Avicii har gått bort, 28 år gammal. Tittade på dokumentären om honom, där man bland annat skildrar en ung man som har hamnat i ett ekorrhjul med spelningar och det turnéliv som kanske hör detta till men som vid sina framträdanden kände en otrolig ångest, en sådan som han själv beskriver kommer att ta död på honom om han inte slutar. Ett tydligt rop på hjälp som viftas bort av alla de som inte förstår hur man kan ha ångest när man lever ett till synes perfekt liv, genom att skapa musik, tjäna en massa miljoner, umgås med kändisar och festa på de mest otroliga och fantastiska platser.

En vän skickade mig DENNA artikel som jag tycker att vi alla borde läsa, inte enbart av den anledning att den handlar om Avicii men för den berör nog många av oss genom en slags igenkänning för det samhälle vi lever i, där vi jämför oss konstant och kontinuerligt och där man ser till att vi gör detta genom att vi matas med bilder på hur lyckliga alla ”andra” är och hur perfekta liv alla ”andra” lever med bilder på hälsosamma måltider, nyrenoverade stugor, glansiga bilar, resor, glada barn och kärleksfulla partner för att inte tala om det alldeles perfekta yrkeslivet.

Jag själv funderar på att stänga av Facebook under sommaren just för att jag påverkas negativt av alla grill och semesterbilder jag ser trots att jag i min ålder vet att det är bara kort, fragment av liv som troligtvis är långtifrån så happy som de verkar vara.  Jag har dagar då jag stänger in mig i mitt rum med Netflix och skärmar av mig från världen då jag tycker att det mesta är inte alls som jag önskade och tror faktiskt att jag inte är ensam om detta.

Tänk på att sociala medier är bara verktyg för reklam om våra liv. Den kanske största hyllning till Avicii är inte bara genom musiken som spelas nu mer än någonsin men att våga prata om och lyfta fram något som fortfarande är tabubelagd, psykisk ohälsa. Vi förväntas alltid vara tacksamma för vad vi har och gör men ibland är detta inte riktigt så enkelt som vi önskar när den berömda ångesten överskuggar det positiva i våra liv.

 

Några timmar i naturen …

En solig söndag som nog många längtade efter för att umgås, mysa, grilla, förbereda stugorna inför sommaren eller sitta på någon trevlig uteservering med sin kärlek eller vänner, njuta av ett glas rosé och titta på folk.

För min del blev det en kortare utflykt till Västersjön där mina morföräldrar hade sin stuga som vi besökte varje sommar, gå ner till sjön för att få lite healing på min favoritplats som jag associerar mer många underbara minnen och under tiden se en vattensnok simma förbi för att lägga sig och njuta i solen och en groda som simmade bara några meter från mig.

Processed with VSCO with k3 preset

 851f9f75-8f03-49da-aa49-c09ea2c1c8f9

57b301db-8a29-4468-8a8e-31678b976e5a

Knut i skuggan <3

IMG_4548

Resten av dagen har tillbringats med dokumentärer om Cosa Nostra och den stora Maxiprocessen som jag ska skriva ett kortare inlägg om.

Hoppas ni har njutit av denna svenska sommardag vilket de flesta verkar ha gjort utifrån alla härliga bilder som de flesta har lagt ut på sociala medier …

 

 

Falska erkännanden …

Något som kan för gemene man kännas lite främmande att förstå är hur en oskyldig person kan erkänna sig skyldig till det brott hen är anklagad för. Just för att vi har svårt att ta in de psykologiska aspekterna bakom detta så väger ett erkännande om även falskt väldigt tungt i en rättssal, tyngre tom. än DNA.

Överfallet på en vit kvinna i Central Park 1989 har kallats århundradets brott i New York och är ett exempel på hur ett aggressivt och konfrontativt förhör kan pressa fram ett erkännande om även så falskt. Fem tonåringar greps, pressades att erkänna och dömdes till långa straff. Men alla var oskyldiga.

Den 20 april 1989 hittas en illa tilltygad kvinna i Central Park. Inom ett par dagar grips Antron McCray, Kevin Richardson, Raymond Santana, Korey Wiseoch Yusef Salaam – och efter långa, agressiva förhör som varade i upp till 24 timmar där de ställs mot varandra erkänner de unga killarna sig skydliga till våldtäkt.

De fem döms till mellan sex och 13 års fängelse, straff de hinner avtjäna innan sanningen till slut kommer fram. The Central Park Five dokumentär finner du HÄR om du är intresserade i detta kända fall som bara en i raden exempel på hur förödande den typen av förhör kan vara/är.

maxresdefault

park2-sfSpan-v2

I kursen rättspsykologi jag läser har vi bland annat fått lära oss att man kan skilja mellan tre typer av falska erkännande.

Voluntary confession är som ordet säger ett frivilligt erkännande som är oftast bestämd innan förhöret inleds. Anledningarna till denna typ av erkännande kan vara upprmärksamhet,  en bristande verklighetsuppfattning eller att man vill skydda den som är den egentligen skyldige. Psykologiskt sätt finns det inte så mycket man kan göra vid denna typ av erkännande.

Coerced-compliant (där The Central Park Five är ett exempel) beskrivs som ett erkännande vars främsta mål är att få slut på det aggressiva förhöret som pågår mot en. Kortsiktiga vinster väger tyngre än långsiktiga kostnader samtidigt som man även har tron att sanningen kommer fram senare.

Coerced- internalized kännetecknas av att den misstänkte tror sig själv vara skyldig själv.  Den utvecklas genom tvivlet på sitt egna minne ”memory distrust syndrome” vilket leder till att den misstänkte är påverkbar och mottaglig för information genom bland annat suggestion. Detta kan uppstå vid otydlig ursprunglig minnesbild (exempelsvid vid alkoholpåverkan) och systematisk manipulation från förhörsledaren sida.

Lite rättspsykologi denna soliga lördag för de som är intressade…