Det finns människor som får gå igenom mer än vad de flesta behöver göra under ett liv men som trots den smärta de känner och den oron som präglar deras dagar väljer att inspirera oss andra inte för att vi skall sluta med det där lilla ytliga som präglar kanske våra dagar men för att vi skall uppskatta att vi får möjligheten att göra det och för att vi skall känna den tacksamheten som vi tar för givet men som inte är det, det till livet.
När jag kom till jobbet imorse satte jag mig framför datorn innan jobb och tittade in i Johannas blogg där Annica ibland skriver för att dela med sig av sin sjukdom som cancersjuk.
Jag träffade Annica och hennes man i somras på den underbara studentfesten hos Johanna och det var verkligen inte sjukdomen jag mötte i hennes blick när jag fick sitta och prata med de vid det långbord där vi satt i Skövde under en skön sommarkväll med musik, dans och god mat.
Det var istället glädjen, humorn, kärleken till livet och till varandra som strålade i hennes ögon trots den oron som hon säkert då som nu kände inför den ovissheten som denna sjukdom innebär.
När jag läste hennes gästinlägg började tårarna rinna för jag kan inte tänka mig den smärtan man måste uppleva över att behöva uttala den där möjliga adjö till sina barn, till sin kärlek och till sina föräldrar som hennes senaste operation innebar. Läs hennes egna ord HÄR och tack Annica för att du orkar dela med dig av din/er resa och för den inspiration du är <3
En bild från den där mysiga kvällen i somras <3
<3
Tack fina Michela, ja hon berör. Hon gör skillnad och inspirerar tusentals. Småsaker betyder ingenting när man vet vad hon går igenom. Hon får oss andra att känna hopp, när hon själv kämpar för sitt liv vill hon också dela med sig, ingen annan ska få vara med om det hon är.
På grund av en fruktansvärd vårdmiss för 8 år sedan.
Kramar Johanna
Ja, en fantastisk kvinna <3
Vad var det för vårdmiss som skedde? Har nog inte läst om just det ...
Kram <3
Ja visst är Annica fantastisk, hon berör och inspirerar. Fruktansvärt med alla vårdmissar, det hände min pappa också som gick bort för två år sen, och jag känner till många vårdmissar. Hemskt med alla inkompetenta läkare som inte bryr sig och inte förstår självklarheter. Tur att Roger finns och fanns för Annica…de är sanna hjältar både Annica och Roger! <3
Att vara positiv och orka när många hade givit upp, det är en otrolig inre styrka den kvinna besitter och så glad att Roger fanns där för henne och familjens skull för vill inte ens tänka på vad konsekvensen hade annars blivit… Nu håller vi tummarna och ber så som hon önskar <3