Att äntligen bli hörd …

Idag vid 10.30 hade jag möte i Göteborg med klinikchefen angående mina ben och idag lovade han att pengarna jag vid ett par år sedan betalade för en rättelse (skulle aldrig ha öppnat plånboken för ett fel som läkaren hade gjort) och som inte gav några som helst resultat kommer att återbetalas innan en vecka och att vi sedan går vidare med klinikens försäkringsbolag angående “det jag får leva med och har levt med”.

Det var ett trevligt möte där jag äntligen fick berätta hela historien för honom och inte bara via mail för en av felen är att läkaren aldrig informerade vidare om det som hade inträffat.

Ibland hamnar vissa fall mellan stolarna och jag var det där fallet … Att få sakligt prata och bli lyssnat är två viktiga nödvändigheter i ett sådant här fall. Jag är inte den som låtsas något som inte är och vill så klart då bli rätt behandlad för det som är. Ett givande och tagande …

Nu får vi hoppas att vi kommer även överrens angående en kompensation för lediga dagar jag har varit tvungen att ta, resor fram och tillbaka och för själva faktum att jag idag har tre ärr som jag aldrig betalade för, för tre ärr som aldrig var meningen skulle finnas på min kropp och för att jag i tre år har sett ut som jag har gjort.

Idag skall jag dock stanna upp vid den sköna känslan om att ha fått en slags ursäkt för att de inte har hanterat mitt fall som det skulle ha gjorts och för att pengar jag har lagt ut återbetalas. Mänskliga faktorn kan alltid leda till att fel begås men det gäller att då ta sitt ansvar. Förhoppningsvis har även teamet på kliniken pratat om detta och lärt sig att saker och ting går inte alltid som de borde, enligt praxis.

När det gäller denna sista operation som en annan läkare gjorde har jag stora förhoppningar då det ser så mycket bättre nu efter än före. Det buckliga området med hål och synlig ärrvävnad ser ut att vara nästan borta efter att läkaren tog bort och sydde igen.

Nu hoppas jag att Nicole och jag kan ta en solsemester i augusti så att även jag kan gå i bikini utan att veta att alla ser det som var för även om jag låtsades som inget var det det påtagligt att alla såg och undrade.

Även om jag utpekas ofta som utseendefixerad så undrar jag hur många av er som hade visats sig i bikini med det jag hade. Jag tror nämligen inte att så många hade gjort men jag kan ha fel …

Jeans från italienska JustR och Rocky tisha från Happiness får avsluta detta inlägg (båda finner du HÄR) för nu skall jag boka tågbiljetter till Falkenberg då vår lilla familj skall åka till Jessicas betydligt större familj imorgon för att njuta av två dagar i deras mysiga stuga i Olofsbo.
IMG_9727

6 thoughts on “Att äntligen bli hörd …

  1. Stort grattis till att du äntligen fick “rätt”, och får kompensation för allt!! Det måste kännas jättebra :) Och att dessutom benen nu blir fina igen är ju toppen :)

    Fortsätt njuta nu av denna fina, positiva dag- det är du värd!

    Kram

  2. Blir väldigt ledsen, det finns de som opererat sig (78) gånger bara för att man har en ovanlig cancer sjukdom och läkarna är nyfikna. Med massor av ärr och rullstolsburen kan man fortfarande vistas i baddräkt. Är det inte människan under ytan som har betydelse ??….jag förstår inte varför man som du som har en dotter vill överhuvudtaget lägga dig under kniv om det inte var livshotande? måste ärligt säga att jag skulle också vilja ta bort en del skavanker men de innebär ju en risk både för mig och mina barn å inte blir man lyckligare för det! Man duger som man är ! Min mor blev sjuk när jag var 12…det har satt ärr i mig kan jag säga så tänk efter innan…det kan gå riktigt fel även om det är en ”skönhetsoperation”! Är det värt det??????????

    1. Jag har vistats i baddräkt och jag tycker att det är skillnad som du säger mellan en riktig operation grundad på en sjukdom än än frivillig vars ändamål var att “rätta” något som sedan blev istället “fel”.
      Förstår så klart din åsikt men två skilda saker där den ena handlar om en överlevnad medan den andra handlar om ett ytligt fix. Vi kan inte jämföra dem, vore som att säga att man inte skall fixa håret då det finns cancersjuka som inte har något hår.
      Den ena har inte med det andra att göra men själva risken med att opereras har jag erfarit och tänkt över så på den punkten är jag med dig i resonemangen. Det är fruktansvärt med sjukdomar och visst är det ytligt med plastikoperationer (omoraliskt att kalla de för skönhetsoperationer då man inte alltid blir snyggare). Ledsen för din historia men har själv haft en pappa som har lidit av en mängd olika sjukdomar så jag är inte fri själv från berättelser om liv och död …
      En stor kram till dig för att du delade med dig och misstänker att dina ärr är djupare än de som jag vill få ersättning för men lovar att även jag har sådana som finns i själen, påminns dagligen om dem så tro inte att det är bara yta hos mig … <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *