Om kost och träning …

Många i blog världen skriver om träning och kost då dessa två nyckelord ger oss bloggare många läsare samtidigt som vi självlart vill dela med oss och pusha till hälsosammare liv.

Jag bloggade en gång om kost och träning (HÄR för att komma till inlägget) samtidigt som jag visade upp en bild på hur jag såg ut med 34 kg till på kroppen (på den tiden inga extra tillsatta artificiella sådana som jag kunde ”dra av”). Jag var förvisso höggravid men jag såg väldigt stor ut … Sanningen är att även som icke gravid låg jag på den tiden på en vikt som är 10-12 kg mer än vad jag har idag.

Jag var den som ammade i 11 månader för att många andra mammor i min omgivning fick sluta pga. att de tappade så mycket vikt själva. Alla andra men inte jag … Självklart ammade jag för att det är vetenskapligt bevisat hur bra det är för barnet men jag skulle även ljuga om jag skulle skriva att det var enbart för detta. Av helt egoistiska skäl ville jag bli petite av att amma men detta fungerade inte.

Jag fick helt enkelt göra det som vi alla vet fungerar men som vi alla söker någon hemlig formula på: jag tränade och åt hälsosammare. Ibland kan jag tycka att vi överdriver lite när vi kör ”allt eller inget”. Vi behöver inte helt plötsligt bli några hälsoprofiler, några som jämför innehåll på olika proteindrinkar och som dricker av dem på gymmet under ett träningspass för att få ut maximal återhämtning eller vad det nu än är som de lyckas med.

Att skippa godis, bullar kanske är redan en stor förändring för dig så börja med det lilla istället för att redan se dig springa NY marathon. Mål är bra men jämför ditt nya hälsosammare liv med ditt tidigare, inte med de som du ser i Fitness tidningar.

Sedan vill jag ge en annan infallsvinkel på detta med träning och kost. Jag är ju trots allt den som gillar den mentala biten snarare än den fysiska. De går ju hand i hand men det är sällan de som bloggar om detta som  lägger någon fokus på den psykologiska aspekten trots att det är den som styr handlingarna, viljan, motivationen.

Just här kommer jag in och då med författaren Pelle Tornells ord i boken ”Bestäm dig”.

Vi kan nog vara överrens i att orsaken till att vi äter det vi äter ibland handlar om något annat. Att vi bestämmer ofta för en sak för att i nästa stund göra något annat har nog de flesta av oss upplevt. Anledningen till att vi inte gör handling av det vi har tänkt oss har att göra med att det rationella beslutssystemet gör upp planerna för oss medan det är det emotionella beslutssystemet som ofta får bestämma när vi sedan skall realisera dem. Problemet är att just det emotionella systemet prioriterar nästan alltid det som är behagligt just för tillfället.

Mat och dryck är väldigt lockande för vårt emotionella beslutssystem då de goda smakerna lockar till njutning, men njutning för stunden. De långsiktiga effekterna behöver dock vårt rationella system och ju mer kontroll vi har över den desto enklare har vi för att inte hamna i det emotionella systemets fällor och frestelser.

Något som inte kanske alla vet och som diverse olika studier visar är att självdisciplin är förbrukningsbar. Det är just därför vissa kan vara väldigt professionella i sitt beslutsfattande på jobbet men har svårare för det i sitt privata sfär. Självdisciplin är nämligen krävande psykologiskt men den kan som mycket annat, övas upp. Balansen är att ha koll på hur mycket självdisciplin vi har på lager och att den inte är förbrukad när vi behöver den som mest.

Fler konkreta exempel på hur du och jag kan gå tillväga kommer inom ett par dagar … Läser och skriver detta för det är otroligt intressant (åtminstone för mig) att inse och förstå att det är det emotionella systemet som styr när jag tar det där godiset som jag egentligen borde avstå. Att inse att det är hjärnans olika belöningssystem som styr och att lära mig låta den som vill ha en långsiktig belöning styra den som vill åt den kortsiktiga är för mig helt plötsligt en rolig psykologisk kamp och den sporrar mig nog mer än den fysiska som de flesta fokuserar på.

Den här hjärnan slutar aldrig att förvåna mig trots sin enkelhet =)