Den digitala drogen …

Igår låg den i min brevlådan …

IMG_4271

Ni vet den där boken som kommer med all sannolikhet att få en att reflektera över hanteringen av den digitala världen som är ens vardag och som för många har tagit över mer och mer av den tiden som spenderades med en verklighet med riktiga människor i verkliga miljöer.

Vad gör man egentligen direkt på morgonen? Jag erkänner, jag tar fram den där förbaskade mobilen och tittar igenom om frågor har kommit eller om något annat häpnadsväckande har inträffat i den där världen som kallas för sociala medier men som kanske är den mest asociala som finns.

Självklart dissar jag inte allt då jag själv jobbar mycket med den genom instagram, facebook och bloggen.

Det är ett sätt för mig/ett verktyg för att marknadsföra varor från butiken/webshopen men även ett sätt att skriva en mer offentlig dagbok med tidsaspekten och stressen av att lägga ut/publicera som nackdelar. Tid som självklart tas från något annat …

Jag har inte hunnit läsa mer än några sidor men direkt fångades jag av igenkänningsfaktorn men även av vetenskapen att så många har blivit beroende till den graden att förhållanden spricker, vänskaper tar slut och jobb och skola inte prioriteras.

Män och kvinnor som gömmer sig på toaletten för att kunna spela, som sjukskriver sig för att ha tid med det som har blivit ”ett måste” i deras vardag… Jag har hört väninnor tala om deras män som är besatta av allt som heter Candy Crush och olika andra spel som gör att de försvinner i tid och rum.

Sorgligt men sant … Vi har idag flera droger att brottas med och den digitala världen är en någorlunda ny sådan som finns överallt då mobiler, datorer, ipad mm. är verktyg de flesta använder sig av.

Mobilen som den nya cigaretten, hemsk tanke …

Vi alla som känner att den digitala världen upptar en hel del tid (utan att för den saken skull vara en drog i vårt fall) och som har barn som gärna sitter med sin mobil/dator/ipad borde självklart ta del av de fakta som står i boken.

Boken finner du HÄR.

vylrn8kch0zdqsbxhteg

Strax över 150 sidors läsning som jag misstänker ger insikter och sätter igång tankeprocesser om huruvida man kan förändra lite sina och barnens rutiner kring den digitala världen innan det går för långt …

HÄR kan du lyssna på bokens författare Patrik Wincent prata lite om bokens innehåll.

13094369_10153639286716270_2457078695100317613_n

Skall ta med mig boken till jobbet och lovar att återkomma med vad jag tyckte … Hinner du läsa den också så kan vi tom. ha en dialog kring den här i bloggen.

Önskar dig en skön dag för det är dags att disconnecta mig just nu från den digitala världen i en timma och connecta mig med verkligheten <3

 

Avundens makt …

För ca 3 veckor sedan var jag rätt så ”nere” då jag kände att jag kämpar i och utanför butiken utan att få något ”gratis”, utan att saker och ting löser sig själva på vägen. Naivt kanske att tro att de skall göra det men ingen ”flow” som man kan faktiskt ha ibland och medan jag kände så inombords så kände jag att ”alla andra” hade det så himla bra och i just den känslan kände jag mig ännu mer ”nere”

Det jag kände var ren avundsjuka för att någon hade något jag själv ville ha eller för att någon hade lyckats göra något jag själv ville göra.

Som utbildad gymnasielärare i psykologi och beteendevetare så vet jag dock att sådana tankar kommer och går och om man är medveten om varför de kommer och vad som styr dem har man som människa även makten att frigöra sig från dem lite lättare än om man inte har den kunskapen.

Avundsjuka kan annars verkligen bita sig fast och få oss att bli elaka mot andra och oss själva.

Då jag är väldigt medveten om att jag inte är själv om att erfara denna känsla så tycker jag att detta inlägg är ett viktigt sådant då dess tankar kanske även påverkar dig bakom skärmen.

En författare men framförallt en sociolog som bäst tar upp denna mänskliga känsla är italienaren Francesco Alberoni som jag skrev min C-uppsats i italienska om.
DSC_0004
Nu dock till hans ord om avund.

Vi vill vara bäst, överlägsna, mest uppskattade. Det finns inga gränser för detta begär, denna strävan uppåt. Därför finns det heller ingen gräns för jämförelsen, omdömet och den obegränsade mängden av värderingar, ömsom bättre, ömsom sämre. Denna jämförande drivkraft och om vi inte lyckas, om jämförelsen utfaller till vår nackdel, känner vi oss förödmjukade, nedvärderade, värdelösa. Vi försöker då värna om vårt värde genom olika sätt: vi kan till exempel avstå från våra mål genom att förhålla oss likgiltiga eller också kan vi försöka förringa vår förebild genom att sänka honom/henne till vår nivå. Det är just denna försvarsmekanism, detta försök att skydda oss genom nedvärdering, som är avund.

Avund är ett uppstannade, en reträtt, ett knep för att slippa en förödmjukande jämförelse. Det är ett försök att förjaga det som stimulerar oss genom att förringa objektet, målet eller förebilden. Detta är dock ett tafatt försök eftersom både föremålet för vårt begär och förebilden finns kvar som ett nät där själen sitter fångad. Avund glimtar alltid fram så snart ett begär uppstår eller en nedvärdering blir aktuell. Varje begär stöter nämligen alltid på hinder, varje jämförelse kan fortsätta oss i knipa. Varje strävan medför en risk att misslyckas. Varje längtan skapar möjligheter att gå vilse.

Avunden har sina rötter i förebilden, men genom avundsprocessen förvandlas denna förebild till en figur som vi inte kan tänka på utan att spritta till, utan att gripas av vrede och modlöshet.

Avund är att vilja andra illa när vi tycker att samhället, världen, inte är tillräckligt välvillig mot oss. Det är ett gift som vi utsöndrar och förgiftar omgivningen med. Även när vi själva är de avundade så blir vi sårade. Avund är aggressivitet. Om det är många som avundas dig och på alla sätt försöker nedvärdera dig, förringa ditt anseende kommer du till slut att känna som om du kvävdes. 

Avunden är dock även en ”synd”, något som samhället fördömer hos oss själva. Det är inte bara en känsla, eller ett beteende, det är också ett värdeomdöme, ett förbud.

För att belysa detta tar Alberoni upp ett konkret exempel …

Vi tänker oss två flickor som är goda vänner. De är barndomsvänner och har alltid varit lekkamrater. När de kommer upp i puberteten utvecklas den ena tidigare och mycket påtagligt. Hon blir rund i formerna och iögonfallande vacker. Pojkarna börjar kasta blicka på henne och flörta med henne, framför allt de äldre pojkarna, de som är snyggast och intressantast.

Exemplet fortsätter men något som är viktigt i avunden är en tredje anklagelse ”Vad har han gjort dig för ont” frågar folk. Och om vi inte vet vad vi skall svara för den vi avundas har inte skadat oss, om han/hon inte har ”gjort oss någonting alls” då erkänner vi ett nederlag, vår inre katastrof har inte orsakats av en handling, ett övergrepp, utan endast av vår egna jämförelse. 

Dessa är bara några få rader tagna från boken ”Avund” av Francesco Alberoni, en bok som hjälper oss att förstå vilka tankeprocesser som ligger bakom denna mänskliga känsla.

Vad tycker du? Skulle du kunna tänka dig att vi sätter igång en liten bokklubb via bloggen? Jag rekommenderar en bok som jag kan tycka till om och ni med i olika kommentarer? Jag älskar bra böcker och speciellt sådana som tillför något nytt, som får mig att tänka till och kanske tänka om. Skall vi sätta igång?

Den här boken är väldigt aktuell i och med all den mobbning som förekommer på bloggar, instagram konton och annat och det är för mig viktigt att förstå varför vi avundar och varför vi avundas.

Medan du funderar skall tacos tillagas här hemma … =)