För många många många år ( ca 20 år sedan) sedan träffade jag en kille som jag var lite förälskad i så när han en dag bad mig laga en italiensk pastarätt fick jag lite smått panik för liksom idag är inte matlagning mitt intresse, tvärtom.
Förväntningen att man som italienska skall kunna laga goda pastarätter brukar jag ofta rasera väldigt snabbt för erkänner på direkten detta ointresse för kökssysslor.
Att tro att jag kan laga mat bara för att jag är italienska är som att tro att jag kan sjunga eller kommer alltid för sent av samma anledning.
Jag är helt enkelt det där undantaget som bekräftar regeln i alla dessa tre ”fall”.
Jag gillar inte att laga mat, jag kan definitivt inte sjunga och jag kommer aldrig för sent.
Den gången ville jag dock inte göra den killen besviken (med åren lär man sig att det gör inget, de stannar kvar ändå) och hittade på en pastarätt som är lite av en fusk då det enda jag gjorde var att steka nötfärs, la in den där färdiga burken, blandade med matlagningsgrädde, peppar, vitlök och voilá så var såsen till pastan klar.
Jag döpte pastan efter hans nickname och den gjorde succé. Vet inte hur många gånger jag gjorde den och när vi slutade träffa varandra ville han ha receptet för mig kunde han minsann vara utan men inte sin ”pasta á la Nic” =)
Då jag ej ville erkänna att den bestod av en färdig burk sa jag att det var min farmors gamla recept och att hon skulle vända sig i graven om jag gav ut hennes hemliga italienska recept som hade ärvts i generationer…
Idag dammade jag av ”receptet” och gjorde den igen då jag skulle bjuda på en enklare lunch här hemma innan ett möte gällande kommande planer.
Det tar max 10 minuter att göra den och den är mer svensk än italiensk då vi sällan använder grädde i Italien och då vi hemma äter pasta med sås medan här i Sverige äter man sås med pasta =)
Självklart parmesan och lite olivolja på pastan så är det bara att säga ”buon appetito”
Självklart kan man ändra namnet på rätten efter vem man lagar den till =) men själv tycker jag att det är alltid lite charmigt att berätta historien bakom den samtidigt som med den får jag även sagt att mat är inte my cup of tea =)
Nu är klockan 1830 och min älskade måndag har tyvärr passerat lite för fort och kvar består lite jobb vid datorn sittandes på mina sköna stolar i köket medan Molly ligger på bordet och tittar på mig med sina stora blåa ögon <3