Nu har det slutat värka i fingret/handen tack och lov men att jag inte åkte till Göteborg som planerat denna eftermiddag pga. den lilla incidenten som inträffade vid lunch (se tidigare inlägg) så har jag nu sett klart på en spansk serie på två säsonger som jag verkligen rekommenderar till alla de som vill se en serie som har en start och ett slut och som inte är på flera säsonger och därför aldrig tar slut.
Mer som en låååååångfilm och HÄR hittar du trailern till spanska La casa de papel som du finner på Netflix.
Lyckas de och vill man som tittare att de lyckas och om svaret är ”ja” varför? Är allt svart eller vitt i livet? Den är psykologisk och filosofisk intressant om man nu väljer att titta på den med ”de ögonen”.
Oavsett rekommenderas den bland alla mina övriga tips på filmer och serier att ligga och titta på när du väljer Netflix framför något annat eller när du saknar det där ”något annat” att göra =)
Intressant i serien är att de har sången ”Partigiano bella ciao” som jag sedan liten hörde i Italien då vi fick läsa om de italienska partigiani som tillhörde motståndsrörelsen under andra världskriget. Den sången sjöng vi vid något tillfälle på vissa skolresor när vi fick besöka historiska platser och träffa människor som hade upplevt det vi förhoppningsvis aldrig behöver uppleva.
Oavsett historia, psykologi eller filosofi en höstrekommendation från min säng denna torsdag kväll <3