Att gå på undersökning IGEN …

Något många kvinnor dessvärre lider av är ansträngningsinkontinens.  

Just ordet inkontinens har jag nog förknippat bara med mycket äldre kvinnor tills en väninna berättade att hon hade just opererats för ansträngningsinkontinens, en inkontinens som uppkommer när man exempelsvis löper, nyser, hostar mm. Jag har skrivit tidigare om att jag har varit både på vårdcentralen och på gynekologmottagningen på sjukhuset samt fyllt i papper och gjort de tester som krävs för att få den operationen som på ett rätt så enkelt sätt gör att du kan löpa/hosta/nysa utan att behöva tänka på att den typen av olyckan kan inträffa.

När jag efter allt detta fick en ny kallelse för att även träffa en läkare undrade jag om vad detta besök skulle handla om och det som skedde var nog något som jag undrar om ni som har gjort denna operation och gått igenom den proceduren (utan att ha en privatförsäkring) som jag själv numera har erfarenhet av.

Känns lite att gå utanför sin komfort zon att skriva om detta men bjuder på det av den enkla anledningen att det är många som lider av det och tycker att 2018 ska ingen kvinna kring 40-50 års åldern eller yngre/äldre behöva avstå från träning eller behöva gå runt med de tankar om att den typen av olycka kan inträffa.

Nåväl, nu till det märkliga jag fick göra där på gynekologmottagningen igår. Fick ta av mig nertill, kissa och sätta mig i den där gynekolog stolen som är sådär trevlig i sig att sitta i men inget konstigare än så tills de förklarade att de skulle in med något och fylla mig med en massa vatten så att jag skulle bli kissnödig. När påsen var nästan tom så fick jag hosta vid 2 olika tillfällen för att de skulle se om jag läckte och slutligen fick jag stå på en handduk och hoppa för att även där se om jag läckte.

Slutligen fick jag träffa en undersköterska som tog blodtrycket (som fortfarande anses vara för högt) och blodprover så att allt är klart inför operationsdagen när den väl blir aktuell.

Det får bli ett kort på plåstret på detta inlägg för tog inga andra selfies från gårdagens besök där kan jag lova =)

Allvarligt, är detta verkligen något man måste utsätta oss kvinnor för? Är det först och främst den vanliga proceduren inom vården? Litar de inte på oss kvinnor som söker hjälp för något som i sig känns mindre roligt att behöva erkänna att man lider av? Tre olika läkar/vårdbesök har jag gjort och däremellan har det gått flera månader för snabbt går det inte heller och nu efter testerna fick jag grönt på att jag är berättigad den berömda operationen som ska gör att jag sedan kan springa, nysa/hosta, utan att behöva tänka på konsekvenserna av detta.

Självklart har de redan nu sagt att den vårdgarantin på 3 månader kan inte hållas så jag får räkna med att det tar mer än 3-4 månader innan jag kallas in för operation men nu efter 1 år vet jag iaf. att jag får göra den =)

Kan inte annat än att tycka att detta sista läkarbesök och tester kändes något förödmjukande men nu får jag bara vänta och längta efter operationsdagen, synd bara att den inte görs innan sommaren för såg framför mig att jag nu kunde återgå till löpning, något jag ej kan göra pga. detta.

Ni som har detta typ av problem, börja processen direkt för den är långsam och har ni en privatförsäkring är det bara att gratulera för då får ni hjälp mer eller mindre direkt utan att ens behöva stå och hoppa naken framför en kvinnlig läkare och dess praktikant =)