Att gråta minnen …

Imorse när jag vaknade denna söndag morgon vid 730 (sovmorgon i mitt fall) så tog Knut och jag bilen och åkte ut till Västersjön och då till Nikolaigatan där min mormor och morfar hade sin sommarstuga och som är den platsen dit vi alltid åkte några veckor på sommaren när vi bodde i Italien.

IMG_8285

Så fort vi åkte ner på denna lilla gata så började pappa tuta och då visste mormor och morfar att “italienarna var framme” =)

Det är något magiskt här för det är det enda stället i min närhet där jag har barndomsminnen och helt underbara sådana. Min pappa var mono depressiv med allt vad detta innebär men när vi var här på somrarna då var han så underbar som bara min pappa kunde vara.

Kanske pga. av just det och en massa andra minnen så kom tårarna så fort jag lämnade bilen. Lite chockande men kunde inte stoppa de men torkade de så fort jag såg en äldre man komma på vägen där jag gick med Knut.

Han stannade och frågade den där typiska frågan som man kanske bara ställer där få bor “God morgon, vem är du?” och självklart berättade jag att jag var Sune och Annas barnbarn som alltid kom dit varje sommar och som besökte stugan varje sommar fram tills den såldes till ett par som rev ner den för att bygga ett året runt bostad.

Vi stod nog och pratade i närmare 30 minuter och jag sa att jag mindes att de hade haft häst på besök vid deras hus när jag var liten och att jag då var så avundsjuk då en häst var min största önskan. Han och frun bor fortfarande där men får klara sig själva och känner sig lite ensamma trots dotterns veckobesök. Fick reda om en massa saker från denna äldre man med snälla ögon som bara ville prata och som mötte mig som också ville prata.

“Jag har inga datorer och bara en mobil som jag aldrig använder. Du vet min fru och jag träffades på dansen i Folkets Park medan idag använder människor datorer för att bli kära” Log för Folkets Park var nog även den platsen där mina morföräldrar träffades <3

Vi fann helt enkelt varandra på Nikolaigatan denna söndag morgon i detta vackra väder som präglar denna magiska dag. Sa till honom att jag kommer nog och promenerar även nästa söndag och att jag då kanske knackar på deras dörr. “Det är du så välkommen att göra för då bjuder jag gärna på en kopp kaffe och sedan kan jag baka något snabbt med jordgubbar och grädde för det är det enda jag kan göra”  Men hur gott lät inte det tänkte jag och kommer med största sannolikhet att åka dit och knacka på deras dörr nästa söndag <3

IMG_8290

Vi lämnade varandra då han skulle hämta tidningen i sin brevlåda medan Knut och jag gick ner till sjön. Tårarna kom tillbaka för kände mig som om jag förflyttades tillbaka 30-40 år då den lilla stigen kändes så spännande och lite farlig då mormor blev där en gång biten av en huggorm och man fantiserade om skogens djur som bodde gömda bakom alla träden.

Så många gånger jag har badat i denna sjö och mina två hundars aska är spridd där… En magisk plats med en massa härliga och helt underbara minnen.

Bryggan såg definitivt inte så ut när jag var liten =)

IMG_8309

IMG_8301

Jag satte mig på bryggan med Knut i solen och grät nostalgiska minnen <3

Lite egen terapi i den bästa miljön …

IMG_8305

När jag kände mig redo så gick vi tillbaka till min bil som väntade på oss för att ta oss hem till stan igen …

IMG_8314

Klockan är nu 1030, klockan 11 skall jag på ansiktsbehandling så får skynda på här, 15 skall jag hämta Nicole som har sovit över hos en kompis och ikväll skall jag ut och springa med Nettan …

Härliga söndag <3

6 thoughts on “Att gråta minnen …

  1. Vilken vacker morgon du har haft. Minnen är beviset på att vi levt… jag försöker vända sorg över förlust till glädje över förmånen att ha fått leva mina minnen ✨ Vilket härligt möte du hade ✨

    1. Du har så rätt Johanna och ibland möter man sina vackra minnen på vissa platser (som man förknippar med de) och då är det svårt att hålla tårarna tillbaka då de är förenade med både sorg och glädje <3 Livet är allt speciellt och mötet med den äldre mannen som fortfarande bor där gjorde verkligen min dag och förhoppningsvis jag hans <3

  2. Hej

    Vilket mysigt ställe och så fridfullt. Det är helt underbart att vi har minnen, det verkar vara en fin man du fick en prat stund med
    Kram

  3. Fint!!
    Det är detta här som gillar så med din blogg, dina betänkligheter och att allt inte bara är yta.
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *