Jag har alltid gillat människor som kan konsten att använda ord, den där verbala förmågan som inte enbart har med grammatiken att göra men framförallt med att kunna framföra något med en känsla.
Igår fick jag ett mail från en sk. facebook vän.
Hoppar över första delen då den delvis handlar om hans yrke och dess status som han dock har dubbelkänslor till.
”Jag satt och tänkte på hur få förhållanden jag egentligen haft under många år och varför det har blivit så. Förklaringar jag då haft skulle jag aldrig acceptera idag. Samtidigt är väl det fullt naturligt? Vi förändras, vi saknar, vi önskar, vi kräver och vi känner olika beroende på vart någonstans i är i livet. Har jag då varit ensam mellan dessa eller själv? Jag vet faktiskt inte.. För under årens lopp har jag vaknat upp i främmande lägenheter, kysst kvinnor som jag inte ens vetat vad de känt för mig eller ens jag själv låtit tiden passera tillräckligt långt för att låta mig veta vad som kunde ha varit.
Jag är en självständig person, kanske mer fri och mer vågad i mina val än någon annan. Eller är jag kanske mer vilsen, sökande än någon annan? Som du förstår så hoppas jag verkligen att det är det förstnämnda. Dock måste jag säga att en del har jag lärt mig under den här tiden som har passerat angående mig själv. Och någonstans hur paradoxalt det än låter så är jag kanske starkare än vad jag någon gång vart tidigare.
Jag tror mycket inte bara handlar om förlåtelse i livet för helt ärligt är det för mycket att förlåta i vissa fall. Nej, jag tror mer på en förståelse över hur saker och ting faller på sin plats. Man kan förbanna, vara rädd, skrika av ilska eller sorg men när allt är sagt så måste man ibland släppa taget.
Jag är inte arg på många längre i min omgivning, jag är inte längre arg på hur saker och ting till slut blivit i många avseenden. Samtidigt är jag ursinnig och hade inget annat velat göra än skrika tills mitt bröst krampat och mina leder och muskler inte orkat bära hur spänd jag varit i all denna gränslösa ilska. Det är målande beskrivningar och sanningen ligger väl någonstans mittemellan som så mycket annat.
Det här brevet blev mycket mer abstrakt än vad jag från början tänkt. Kanske för att det är så jag denna kväll känner. Är mycket mer konkret många andra stunder och visst tänkte jag precis i detta nu att radera mitt brev för att åter skriva till dig när jag har något mer ”roligt” att berätta för dig. Samtidigt kanske det blir ”roligare” om du har detta att jämföra med, vad vet jag Smiley wink
Jag var inne och läste dina inlägg för första gången på länge. Det finns mycket jag kan skriva angående det du skriver men du är som sagt mycket mer än en snygg tjej/kvinna. Och jag vet få som kan uttrycka sig som du gör med så mycket i text men också vad som kan anas mellan raderna samtidigt som du blottar ditt hjärta, dina andetag, önskningar, farhågor för vem än som passerar förbi. Jag väljer ju ändå att skriva till dig medan mina ord för andra hade stannat vid ett ”Hej” eller ett ”Allt är bra tack, hur mår du?”
Och någon gång mellan julmaten, skålande i champagne, Ivanhoe och våra arbeten så skulle det vara trevligt att träffa dig och äta en god middag på ett ställe som i vart fall någon av oss hört talas om (att flytta mellan städer har den nackdelen att jag ätit på några av de sämsta restauranger jag varit på just på grund av att jag inte vetat något om det…)”
Tänkvärda ord …
Skillnaden mellan att vara ensam och att vara själv är stor, ikväll är jag exempelsvis hemma själv men jag känner mig inte för det ensam.
Som singel pendlar man kanske mellan dessa två ord, mellan dessa två känslolägen men det finns även många parförhållanden där den ena eller båda känner sig ensam/ensamma trots att de lever i ett förhållande.
Värre tycker jag …
Gillade mailet för det fick mig även att tänka över den där artighetsfrågan som vi ställer för varandra: ”hur mår du?” där det finns utrymme för endast ett ”bra tack” då vi människor är oftast inte intresserade av att egentligen veta för då behöver vi engagera oss vilket vi inte har tid till.
Nu skall jag plocka ihop lite och sätta igång en maskin tvätt, lyxigt att inte behöva anpassa mig efter fasta tider numera.
Ha en trevlig kväll oavsett om du är själv eller inte, jag hoppas dock att du inte känner dig ensam för om du gör så kan jag lova att alla har känt samma några/flera gånger i livet <3
Fint skrivet men såg du bortom orden( utseende/ status) och accepterade en dejt / middag med honom? Oftast är det de snälla, lite mer försiktiga killarna som uttrycker sig så. Dom vill ha en riktig dejt medans du tycker det är fint och gulligt men kanske ingen attraktion? Känns som att du vill ha en framåt, framgångsrik kille men du är väldigt snäll mot alla och såklart många vill dejta dig pga ditt utseende och ditt älskvärda sätt. Tycker du bemöter beröm fint.
Det är ingen dejt från min sida men gillar att träffa människor som kan prata och uttrycka sig så visst kan jag ta en kaffe om jag är i Göteborg och inte behöver stressa hem. Man kan träffa intressanta människor utan att för den saken skull ha en romantisk ton i den är min åsikt men visst kan jag backa då jag vill inte att man skall tro något som inte är. Tack för komplimangen <3