Det ständiga samvetet …

När jag vaknade denna morgon låg jag en stund och bara tittade på min dotter som  fortfarande låg och sov. Tittade på henne en längre stund och studerade hennes vackra konturer för ja, jag tycker verkligen att min dotter är den vackraste som finns.

Förutom utseendet så har hon något som många kommer med åren att vara avundsjuka på, hon har en otrolig empatisk förmåga och hon har ett hjärta av guld. Vissa saker kan vi fixa med hjälp av frisörer och smink men vissa andra går inte att fuska bort.

Visst kan säkert även hon säga något som hon senare ångrar eller inte menar men en snäll grund kännetecknar verkligen denna tjej som jag fick som dotter och jag är så otroligt tacksam för att hon är precis den hon är <3

Jag har känt att jag har varit en någorlunda tråkig mamma när hon har varit hos mig dessa dagar, vi har inte hittat på något speciellt och sådant får verkligen mitt samvete att må dåligt för gäller saker och ting mig kan jag hantera det men när det gäller den viktigaste personen i mitt liv så kan jag inte bearbeta det på samma sätt.

Visst finns det mängder med saker man kan hitta på men då vi inte har bil för tillfället så försvinner mycket av tillgängligheten så idag när jag gick utanför dörren och såg en Opel Mokka, den bilen jag vill ha till nästa vår, så kände jag bara att jag måste ha tillbaka den friheten som en bil innebär, även om jag bor 300 meter från min butik och skulle använda bilen rätt så sällan.

Min dotter och jag är även väldigt lika på mycket och är kanske inte de som bara uppskattar att grilla korv i skogen eller gå och plocka blåbär. Det sist nämnda gjorde jag en gång och bland blåbärsbuskarna tappade jag bilnyckeln så den historia blev dyr och efter det har vi fortsatt köpa våra blåbär på torget eller City =) Jag försökte vara en ”normal” mamma som hittade på något ”svenskt” men det gick helt enkelt åt skogen medan Nicole grät och trodde att vi skulle få övernatta i skogen då min mobil var även på väg att laddas ur.

Ibland försöker jag göra det som inte är ”jag” för henne men jag har kommit fram till att det inte är ”hon” heller =) Mother and daughter <3

Jag har ingen familj att hitta på saker med då min mamma träffar jag inte så ofta och hon är hela sommaren i Italien medan min syster bor där med sina barn. Min familj är nämligen min dotter och min hund. Vi är en liten famiglia och inte den typiska italienska med stora släktskap och hundratals kusiner. Jag har inte en enda kusin vilket nog är rätt så ovanligt …  Å andra sidan slipper jag gå på släktkalas och annat som ibland tynger och jag slipper föräldrar som tränger sig på. Det finns alltid plus och det finns alltid minus med allt.

Idag var jag nästan tacksam över att det regnade så att inga ”krav på att vara ute” skulle kännas från min sida. Vi har tittat på film, jag har läst i en bok och så har Nicole pysslat med material till armband som hon och Jessicas döttrar skall sälja/lotta ut i Olofsbo nästa helg.


Egentligen ville jag bara skriva detta så att du som är ensamstående med barn kanske inte känner dig ensam att ha det som du har det för det vet nog vi alla att vi är flera som har det på liknande sätt, vi kan aldrig ha det på samma sätt men vi kan känna igen oss i situationer och tankar.

Vid 18 tog Nicole och jag en promenad till hennes pappa med familj då hon skall vara där i fem dagar fram tills fredag för att sedan komma till mig <3 Ikväll skulle de baka hemlagad pizza och jag vet att han är bäst på det =)

Vi har även fortsatt titta på semester resor för nu vet vi att vi inte får ihop en vecka med min syster så vi tittar nu på olika Sunwing hotel i augusti månad. Självklart skulle jag behöva även åka iväg en vecka själv men jag har inte samvete att åka på ytterligare en resa utan henne.

Vissa klarar av det men jag gör det inte.

Alla mina rädslor som har med kärlek och närhet att göra grundar sig i att jag måste bevisa för mig och henne att hon är viktigast av allt då det är precis vad hon är.

I mitt medvetandet finns alltid den hemska tanken att kärleken till en kille/man skulle få mig att tappa fotfästet och kanske skulle jag prioritera tid med honom eller känna känslan att jag skulle vilja ha mer tid med honom. Detta är en big no no för mig. Jag har upplevt den yttersta gränsen av svek gällande detta som dotter och den rädslan hämmar mig nog till att vilja ha kärlek i mitt liv.

Jag vill helt enkelt ha kontroll över mina känslor och jag har lyckats väldigt bra i detta, eller som vissa nog skulle insinuera, jag har totalt misslyckats då jag har gått miste om något som anses vara vackert =)

Olika infallsvinklar som alltid i livets karusell <3 men en dag är min dotter 40 och då kanske jag kan släppa vissa tankar och finna kärleken för då som 70åring är även chansen till att det varar lite högre =)

Nu skall jag fortsätta min läsning av en mörk och ledsam historia som även är en sann sådan. Otroligt vilken överlevnadsinstinkt vi människor kan plocka fram när vi mest behöver den. Mänskliga historier fascinerar mig och har alltid gjort för där finns lärdomar och insikter över hur saker egentligen är för vissa.

Nu skall jag inte tråka ut dig med ett inlägg som kanske känns lite ledsam men boken, dagens väder och dagens sinnestämning bjuder på just detta som en kontrast till allas underbara semesterbilder =) Försöker jämna ut bara det hela <3

Ikväll blir det fotboll, öl och troligtvis kommer ett par vänner förbi för att heja på sitt favoritlag. Jag är den enda av oss som håller på Tyskland för även där tror jag att många inte håller på dem för deras historia. Ett orättvist tänkande isf. men vissa känslor är inte så lätta att förstå och sitter i länge …

Snart drar finalen igång och jag skall gå och ta en dusch innan de kommer.

Kram på dig och tänk att du är långt ifrån att vara ensam med dina skuldkänslor för att inte vara en påhittig mamma, du har en nämligen här på andra sidan datorn men jag jobbar även med vetenskapen och insikten att jag är en fantastisk sådan på så många andra sätt och att dessa sätt är nämligen de viktigaste.

Kram på dig denna lite mer gråare och filosofiska söndag …