Kvällstankar …

Jag hade tänkt blogga om något helt annat men ikväll hände det som säkert händer alla föräldrar till skilsmässobarn någon gång och någon gång ibland. Min lilla visade att hon är ledsen över att behöva flytta fram och tillbaka varje vecka, att ha föräldrar som är skilda men framförallt att ”tvingas” längta konstant efter den ena föräldern när man är hos den andre.

Min väninna Sabina sa en gång att ”mina barn och alla de som lever varannan vecka livet är riktiga hjältar” och jag kan inte annat än att instämma på det uttalande som är en sanning.

Det vi utsätter våra barn är något som vi aldrig kan förstå om vi själva inte har varit i samma situation och även om vi har varit det så kan vi nog inte förstå ändå vad just de känner då vi är olika individer med olika känslor för samma fenomen.

Trotss den smärtan jag ser och känner i hennes ögon för det hon behöver och tvingas gå igenom så tycker jag att man har även ett annat ansvar gentemot sina barn. Att visa vad riktig kärlek är.

Är man inte kär i sin sambo, sin man/hustru så lär man inte sina barn vad de själva skall eftersträva  i ett kärleksförhållande då de har inte sett vad man borde känna/vilja uppleva i ett förhållande. De lär sig av det de ser i hemmet, av det man ser hos sina föräldrar.

Just för att jag är en romantiker i grund och botten, just för att jag har en stor respekt för kärlek hoppas jag att hon en dag kommer att förstå skillnaden mellan att känna lagom och känna de jag tycker man borde känna och kräva för att ingå ett förhållande eller för att hålla sig kvar i ett.

Det ansvaret är vad som ger mig styrkan i att inte bryta ihop en sådan här kväll när jag kramar och torkar hennes krokodil tårar. Livet är inte alltid enkelt, det vet vi och vi påminns ofta om detta. Ikväll kramar jag min lilla extra länge och hoppas att imorgon känns livet något enklare även om jag är tveksam till det.

Jag kan inte säga/skriva att jag förstår vad hon går igenom för jag har inte varit i samma situation och är inte henne heller. Själv ville jag/önskade mig att mina föräldrar skulle gå skilda vägar då min pappa var psykisk sjuk men det är min lilla historia, den som gav mig krokodil tårar ibland.

En kram till alla som är skilsmässobarn, som är föräldrar till skilsmässobarn och till föräldrar som håller ihop för tron att ”de gör det för sina barn”. Jag tror att det är fel anledning att hålla ihop men det är vad jag tror … <3

 

10 thoughts on “Kvällstankar …

  1. Och en kram till oss bonusföräldrar som gör vårt bästa för att dessa skilsmässobarn ska må bra och känna att de är älskade och självklara medlemmar i den nya familjen :)

    1. Absolut! Bonusföräldrar har en otrolig viktig roll i detta och jag har verkligen en otrolig tur i att uppskatta Nicoles bonusmamma. Kan inte tänka mig vilken stress det innebär att ”ogilla” någon eller veta att den personen inte bryr sig om ens egna barn …
      Just på detta är jag lycklig lottad …

  2. Jag är skilsmässobarn, mina föräldrar separerade från varandra 3(!) gånger o aldrig hade jag det så bra som när de var isär. Då valde de att umgås med varandra när båda ville det, o hade en respekt o vänlig ton till varandra. Så länge de hade det så mådde jag bra, trots att de inte levde tillsammans o att jag ibland verkligen önskade att de hade klarat av att bo ihop. Din flicka är ju fortfarande så liten, men en dag kommer hon att förstå. Under tiden får du torka hennes tårar o göra mödan värd den tiden hon tillbringar hos dej: )
    Stor kram

    1. Tack Sara … <3
      Ja, vissa barn önskar inget annat då de känner av den kylan som infinner sig hos sina föräldrar när det är så. Själv var det aldrig något sådant som hände mellan mig och Nicoles pappa men tycker nog att föräldrar som inte längre älskar varandra borde tänka efter hur detta påverkar sina barn mer än att vara skilsmässobarn …

  3. Jag känner def igen mig. Jag är skild och skilsmässobarn, jag har flera underbara ”nya resursföräldrar” som nu ger mina barn tillgång till mängder av morföräldrar. Men visst är det grymt att barnen behöver flänga fram och tillbaka men jag gjorde det av omsorg om mina barn och oss föräldrar, barnen ska inte behöva bära ansvar för att göra oss föräldrar lyckliga vilket man tvingar dem att göra om man stannar för deras skull. Jag och mina barns fantastiska pappa lär våra barn att äkta kärlek är viktigt! ❤️ Kram

    1. Tycker att du har en fantastisk inställning till detta och ja, känner man inte kärlek då är det bättre att vara singel. Nicole får se sin pappa i en ny relation och mig som en stark kvinna (och svag =) som inte har som mål i livet att söka efter drömprinsen. Tycker att det läggs lite för mycket fokus i detta eviga sökande =)

  4. Detta var precis vad jag behövde läsa <3
    Separerade för snart två år sedan och känner verkligen med mina barn när de flänger emellan två boenden. Att mer eller mindre varje dag ha en ledsen tjej brevid mig som önskar att mamma och pappa ska bo tillsammans igen tar oerhört på krafterna.
    Även om jag idag lever tillsammans med en underbar man och absolut INTE vill ha tillbaka det liv som jag levde så kan ändå tanken på att varför stannade jag inte för barnens skull dyka upp emellanåt.
    Då behöver man denna stöttning från andra som talar om för en, de ord som man innerst inne känner. Det blir inte bra att stanna enbart för barnens skull…….
    Styrkekramar till dig och alla andra som "kämpar" för att få vardagen att bli så bra som möjligt för inblandade parter!!!!

    1. Vi kämpar alltid i livet verkar det som, något som präglar vårt nya samhälle med en massa logistik och med alltid den där känslan av ”dåligt samvete” för någon eller något. Det är rätt så märkligt att det skall vara så men tänk att dina barn lär sig något av detta och jag tror på att vi kan inte ge dem ett perfekt värld eller bild på en perfektion då den inte finns i verkligheten. Vi skulle nog bara lura dem på att tro på något som inte är sann.
      Genom att lyssna på dem de stunderna de är ledsna, genom att krama dem när de behöver kramas och genom att vara lyhörda och förklara det de frågar om tror jag att de lär sig något om även detta. Styrkekramar till dig med <3

  5. Tack för att du delar med dig!

    Det är SÅ jobbigt att vara skilsmässoförälder, speciellt när man inte kan prata med sitt ex för han har inte samma värdering och tycker helt annorlunda! DÅ blir det inte bra, men också en anledning till att förhållandet heller inte fungerar!

    En stor KRAM till de som lyckas hålla sig på en bra nivå!
    Kram till dig för att du är så underbar och ser så klarsynt på saker.

    1. Tack Lotta och tänk på att bita ihop när din fd man inte tycker detsamma som dig hur rätt du än verkar och tror dig ha. Ibland vinner man i längden. Ibland får vi helt enkelt stå ut med vissa saker för det bästa för våra barn … Det skall nog vara målet <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *