Dear Santa …

Dear Santa,

jag vet att du finns i verkligheten då jag träffade på dig i fojén på vårt hotel på ön Aruba i Västindien när vi var där på semester så därför har jag skickat ett brev till dig, medveten om att du finns och att du kommer att läsa den.

I brevet har jag önskat mig att alla de människor som känner sig ensamma just den dagen och kvällen då det mesta kretsar kring stora familjer som samlas för att skratta, umgås, äta, prata, leka, öppna paket, att just dessa människor som då känner sig ännu mer ensamma då alla andra är mindre ensamma får styrkan att ta sig igenom dagen och kvällen genom tanken att det finns många därute som är i samma eller liknande situation. Jag hoppas att för dem går Julafton snabbt över.

Vissa barn älskar ledigheten och Julen för att vara med familjen, andra barn mår dåligt av detta då de kanske lever i oroliga familjeförhållanden som de nu tvingas umgås med, konfrontera och oroa sig över vad detta kan innebära.

Det kan finnas många olika orsaker till oro och många olika orsaker till glädje i Julens tecken så vaka lite extra över de som behöver dig mest och ”se” dessa människor för att bli sedd när man tror att ingen lägger märke till dig är en stor gåva att ge andra.

Från kl. 17 är min dotter hos sin pappa och familj och även om jag nu skulle kunna åka iväg och är även bjuden att fira Julafton med någon vän med familj så väljer jag mitt hem och en skön kväll med Knut.

Troligtvis kommer en vän från Malmö för att min lilla vill inte att jag skall vara själv trots att hon borde veta att jag är nog den som väldigt sällan känner sig ensam i mitt umgänge med mig själv.

I min ”ensamhet” är jag och har alltid varit stark. Det jag vill ha sagt är att Julafton behöver inte firas som alla andra, man kan faktiskt förvandla den till en vanlig mysig kväll eller göra den speciell på något annat sätt. Det skall jag göra trots saknaden på kvällen av allt det de flesta förknippar med Julen men med den starka tron att Tomten finns därute den kvällen …

Är ni nya läsare av min blogg så undrar ni vad jag menar när jag skriver att jag har träffat på Tomten. För 9 år sedan var jag på semester med min dotter och hennes pappa på ön Aruba i Västindien. Nicole och jag gick till fojén och där såg jag en äldre man som såg ut exakt som jag tror att tomten ser ut men med den lilla detaljen att han hade en Hawaii skjorta till sin vita skägg och hår istället för den klassiska röda dräkten.

Då jag stirrade på honom och kunde inte lämna honom med blicken måste han nog ha noterat detta. När han gick in i hissen vände han sig mot mig och med ett leende sa han de berömda vokalerna ”ou ou ou” eller hur man skriver det han säger …

Jag rös i hela kroppen och sprang med Nicole till min dåvarande sambo och berättade att jag och Nicole hade sett Santa. Han skakade på huvudet och log åt mitt barnsliga sida men fortfarande idag vet jag något som vuxen som inte alla andra vet. Han finns och jag väljer att tro på det för Julen blir då för mig faktiskt roligare så … =)

I slutändan väljer jag att tro på vad mitt hjärta vill tro på och på vad mina ögon såg då för 9 år sedan på Aruba.

It s about believing <3

Som vanligt hamnade jag inte i säng i tid som jag skulle men inatt skall jag nog klara av att sova mer än 3.30 timmar. Imorgon startar jag dagen med besök hos min psykolog för nu när ni har läst detta inlägg där jag starkt hävdar att jag har sett Santa så kommer ni nog att dra slutsaten att det är inte så konstigt att jag går till en.

Om det vore så enkelt =)

Godnatt på er <3