Även om rubriken kan få någon att tro att Nicole skall få en ny styvpappa så är verkligen inte så fallet.
För några kvällar sedan så pratade dock Nicole & jag om diverse olika saker och då kom även detta samtalsämne på tapeten.
Inte så märkligt kanske då vi lever i ett samhälle där det inte längre är så märkligt att föräldrar går isär och träffar någon ny men hur går tankarna kring den nya/den nye?
Jag skämtade lite i att hon skulle nog aldrig erkänna något gillande för någon jag tycker om då hon vill nog ha mig lite för sig själv (ett tag till iaf. =) samtidigt som hon även skulle nog vilja att jag hade ”någon” de veckorna hon inte är hos mig.
Dubbla känslor helt enkelt men efter 10 år då det bara har varit vi så är det nog svårt att som man en dag (om den dagen kommer dvs. =) göra inträde i vår lilla familj utan att detta påverkar alla (ja, även Knut skulle nog ha sina åsikter =)
Vi pratade och hon berättade om en väninna vars mamma har träffat sedan några månader en ny man som dottern inte gillar alls och hur detta påverkar familjen. Kontrade dock med att fråga om hon tyckte att mamman skall göra slut ”bara” pga. att dottern inte gillar honom? Det blev ett spännande samtal då jag älskar att höra olika perspektiv, speciellt hennes <3
Förklarade dock att det även är viktigt att sätta sig i den andres situation. ”Om du exempelsvis Nicole skall godkänna den man jag vill kanske bo med, då måste även samma sak gälla för dig, dvs. att jag skall godkänna den man som du kommer en dag att vilja bo med?”
Helt plötsligt ”var det inte samma sak”, en mening som vi människor använder oss ofta när vi ställs framför den typen av frågor =)
Det är ofta väldigt lätt att tycka något men vad händer om man vänder på det?
Hemma hos oss har vi inte behövt ställas framför den typen av situation gällande partner men du kanske har någon erfarenhet i frågan?