Igår tog vi en liten kortare utflykt till den lilla bergsbyn Ojen som med sina 3000 invånare är verkligen en lugn sådan. Troligtvis inte en av de vackraste ställen att besöka då husen och den lilla stadskärnan verkade inte bjuda på något historiskt och var kanske inte heller speciellt charmigt men väl värt att åka dit om man vill komma iväg en stund från stranden och ta en kaffe på det lilla torget.
Mannen som ägde eller jobbade på detta kafé tog emot beställningen och log när jag frågade om de hade en croissant? Nej, de hade de inte men rostad bröd kunde de fixa :)
Medelåldern måste ha varit rätt så hög för kunde inte annat att sitta och fundera vad som skulle kunna hålla kvar ungdomar. Vissa dörrar var öppna så kunde inte låta bli att titta in och det var som att kastas tillbaka i tiden genom den sparsamma inredningen.
Å andra sidan njöt jag att sitta och titta på människorna som satt där på torget. De två äldre männen på bänken utanför kyrkan som hade på sig munskydd och höll avstånd från varandra. Undra hur deras liv sett och ser ut och undra vad de pratade om? Hade det inte varit Corona tider hade jag velat gå fram och satt mig där för att prata med de.
En grupp medelålders/lite äldre män gick förbi med ryggsäckar troligtvis på väg mot någon vandring, en cyklist trampade sig upp för en backe (hade nog gett upp efter bara ett par meter) och ett par vid en av borden studerade en karta.
Själv studerade jag alla omkring mig :)
En tyst stund i kyrkan för att se hur den såg ut …
Tack Ojen för besöket <3
Wow så fint det är där!
Väldigt enkelt men mysigt att ha varit där :)