En av de roligaste perioderna jag minns är basket tiden då min väninna Annika och jag åkte på varje M7 match som spelades på hemmaplan, för att heja, ropa oss hesa och klappa händerna så att de blev röda. Anledningen var till en början en liten crush på en av de amerikanska basketspelarna som nog hela Borås var kär i.
I Boråshallen har även ingen annan än Magic Johnson spelat och minns det som om det vore igår även om det jag minns varmast är när jag satt och åt med några väninnor efter finalen mellan M7 och Plannja som slutade med att Plannja vann SM Guld och M7 silver. Det är dock inte det som gjorde den kvällen magisk men när hela laget kom in och killen jag gillade i laget som var känd för att vara blyg lämnade sitt och lagets bord för att komma fram till mig medan resten av killarna applåderade.
Vi satt sedan och pratade i nog över en timma och jag var nog sådär euforisk som man kan vara i situation där man känner sig som en blyg skolflicka. Det jag inte heller lär aldrig glömma var mitt något osmarta svar jag gav honom när han frågade mig om jag ville hänga med till det ställe där Plannja var och firade sin guld. Lite som Baby i ”Dirty Dancing” när hon håller i den där melonen och ger ett svar om vad hon gör där som hon skulle vilja ha osagt, exakt så kände jag mig så fort jag hade uttalat orden att jag var ”tvungen att gå hem till min hund”
Ångrade så fort jag hörde mina egna ord för mamma Mia, min hund hade gärna fått kissa inne den kvällen =) Tror att den konversationen skedde 1997 så efter 21 år minns jag fortfarande mitt ”dumma svar” =)
Nåväl finns mycket roligt kring den perioden som alltid kommer att ge mig ett leende på läpparna när jag tänker tillbaka på den. När Pia därför skulle på matchen med sin son så var Tania och jag inte sena på att hänga på för visst ville vi återuppleva lite känslan att sitta i Boråshallen 20 år senare och bara att inse att det blir aldrig likadant.
Basket är dock en av de få sporter jag tycker om att titta på då den är snabb, älskar dunkarna, musiken som spelas och att man ser både spelare och boll utan att behöva anstränga sig (ja, nu låter jag som en medelålders kvinna med synproblem vilket jag är =).
Pia med sin son …
Adelle var en sann support …
En väldigt jämn match mellan lagen som dock slutade med en förlust för oss.
Fler basket matcher lär det bli <3