Vårkäslor i parken …

Något jag alltid har gillat att göra eller betrakta människor ibland när jag inte känner mig jäktad …

Idag skiner solen, inga moln på himlen och vårkänslorna var tydliga när Knut och jag intog Stadsparken för att min lilla hårboll till hund skulle få springa lite och nosa och markera sina revyer något hannar av alla möjliga djurarter är duktiga på =)

Idag invigde jag vårvädret med mina nya Superga (sådana skor som jag alltid hade varje sommar i olika färger när jag bodde i Italien) i färgen Gold. De kommer ut i vår webshop på tisdag och kostar 899:-. Dessa kommer vi att ha endast på beställning och därför inte i butik. Bor du i Borås kan du alltid beställa de hos oss ändå eller så finns de i butiken Joel Jolina.

Jeansen är från italienska 2W och finns i butik redan nu och i vår webshop från tisdag.

På mig har jag annars den nya tröjan från Religion som kom häromdagen. Fram till måndag kan du köpa den för 960:- (ord.pris: 1199:-) om du uppger koden: Vårerbjudande när du beställer den i vår webshop HÄR.

En matte & hund selfie i parken …

Ögonfransarna gjorde jag för 3 dagar sedan hos Sara på Salong Familjen Sandwall och är som vanligt hur nöjd som helst. Ogillar att sminka mig så perfekt för en som mig som inte kan … 

Trots att klockan ”bara” var 7.30 så kom ett ungt skrattande par till parken och gick till gungorna för att där fortsätta skratta och gunga tillsammans.

Kunde inte annat än att le inombords av tanken på den oskyldighet som finns i en viss ålder och som kanske inte släpper vissa trots att de blir äldre. Mysigt att se förälskelse och jag funderade över om jag någon gång i livet kommer att känna de där fjärilar i magen, den längtan till någon annan, den oskyldighet till en träff som präglar en dejt när kärlek och inte något annat är ändamålet. Är jag för ”gammal”, för rutinerad, för cynisk när det kommer till ordet ”kärlek”?

Jag söker inte kärlek i mitt liv då jag förknippar nog ordet med något som kan påverka människor negativt. Människor blir blinda och sårar andra när de blir kära och det är just den erfarenhet jag har med mig och som präglar mig dessvärre. Det handlar inte om att jag har blivit lämnad för det har väl de flesta av oss någon gång i livet men det handlar om något annat som är av mer privat karaktär och därför inget jag kan blogga om. Något som skulle nog få de flesta att ”höja på ögonbrynen” och som skulle ge en stor förståelse för den typen av kanske ”rädsla” jag har …

Visst dejtar jag. Jag är trots allt en kvinna i sina bästa år =) men trots att jag har haft turen att alltid träffa fantastiska killar/män så har jag aldrig känt längtan till ett förhållande med dem. Kanske kan detta bero på att jag träffar den personen 1-2 gånger så att jag garderar mig till att det inte blir något mer, kanske för att jag väljer att träffa personer som bor långt ifrån mig så att det inte kan bli något mer, kanske för att jag väljer att träffa yngre än mig så att jag vet att det är ”här och nu” och inget mer, kanske är jag inte redo för det förhållande som de flesta vill ha för den trygghet det ger och för det sociala livet man får mer som par än som singel.

Jag trivs som det är då jag är väldigt medveten om vad min Achille häl i detta är och genom medvetandet av detta kan jag kanske en dag bearbeta det. En dag men inte ännu … Det finns så mycket att bearbeta tyvärr så att det får ta tid och kanske när jag blir 70 så är det jag och min kärlek som går hand i hand i någon park.

Idag var det dock ett ungt par som fortfarande har den förälskelsen och den oskyldighet till ordet kärlek som jag hoppas de kan få behålla länge till. Jag ler fortfarande av att ha sett dem och jag hoppas de kan få skratta och gunga tillsammans länge till …