Det där dåliga samvete …

Igår kväll efter att ha pratat och kramats la vi oss i sängen och Nicole tog fram sitt handverk då hon håller på och stickar ett halsduk till mig =) Rogivande att se henne sysselsätta sig med något sådant … Vi pratade och hade det mysigt för att sedan somna  kramades.

Som förälder finns det ingen smärta som är större än att se sitt barn vara ledsen för något eller någon men det gäller även att inte bli ledsen själv så att man förvärrar  den redan upplevda jobbiga känsla de går igenom. Att visa empati, förståelse är självklart otroligt viktigt men man skall inte börja komma med konstgjorda förklaringar eller berätta för mycket. Den svåra balansen …

Idag som alla andra dagar när hon bor hos oss följde jag och Knut henne till skolan för att stanna upp i en längre kram innan vi sa hej då för idag. Ibland tror jag att det är lite känsligt för henne att lämna mig då hon är medveten om att jag är singel och att jag inte är den som kanske roar mig genom att gå ut som många andra gör.

Jag är lite av en ensamvarg och trivs i mitt eget sällskap. Just vetandet om att jag kanske sitter hemma själv på kvällarna och jobbar kan självklart bidra till att hon får ”dåligt samvete” i att inte vara med mig.

Har dock påpekat att jag tycker att det är rätt så skönt att vara själv och att om jag vill ha sällskap så har jag faktiskt den möjligheten i livet =) Att uppskatta ”egen tid” för att kunna ägna sig åt jobb utan att själv känna den där samvetsfrågan eller att roa sig för att ladda upp sina egna batterier innebär dock inte att man är en sämre förälder.

Läste nämligen lite om någon slags debatt som uppstod efter att Magdalena hade skrivit något om sin egen tid. Varför skall vi människor känna att vi behöver ”hacka” någon som säger och påstår det självklara för majoriteten av oss? Jag menar inte att alla känner samma men jag påstår att man inte skall kritisera någon för att den personen påstår att man behöver få vara mer än bara mamma.

Den typen av kritiserande kommentarer som har som ändamål att peka sitt moraliska finger kan verkligen konsten att göra mig irriterad. Jag vågar påstå att en bra förälder är en person som ”lever”, som fyller sitt liv med egna erfarenheter, som ger sitt liv näring med sådant som gör att man får energi för även om vi älskar våra barn mer än något annat på jorden så är det faktiskt skönt när de ligger och sover och vi får en stund för ”oss själva”.

Det handlar inte om egoistiska val, tvärtom … genom lite ”ego tid” har du möjligheten att vara en bättre mamma/pappa … Mitt påstående är så klart grundad på generella ramar. Vissa föräldrar som har sina barn varannan vecka ”lämnar bort” sina barn trots att det är deras vecka vilket jag själv skulle aldrig göra.

Själv ser jag redan fram emot nästa fredag för då skall Nicole och jag fira Alla Hjärtans Dag med en god middag och kvalitetstid.

I skrivande stund sitter jag dock på tåget mot Stockholm för att ikväll ha ”egen tid” och genom att uppleva något som står på min ”privata” bucket list. Som sagt, jag är inte bara mamma, jag är även en singel kvinna i sina bästa år <3

Imorgon blir det dock jobb i form av två inköp i Stockholm gällande höst/vintern 2014/2015 …