Top Gun: Maverick

Är man i min ålder så har man nog sett Tom Cruise i filmen Top Gun när den kom ut 1986.

Jag var då 15 år gammal, dejtade en kille som heter Simone och vi såg den på en biosalong i Bologna tillsammans med två andra vänner. Den berömda Top Gun jackan blev en trend och många killar i Italien köpte den att ha till en vit tisha och jeans, pilotglasögonen, scenerna när de spelar beach volley i bar överkropp, tungkyssen, musiken, vänskapen.

Ca 35 år senare var det dags för uppföljningen av denna klassiska action som nog gjorde att ansökningarna till flygvapnet ökade markant och även om jag inte är säker på det har jag för mig att jag läste i någon artikel att det var precis vad det amerikanska flygvapnet hoppades på. De stationerade nämligen personal utanför biosalonger för att just fånga upp de som var sugna, efter att ha sett filmen, på att bli de bästa piloterna i det amerikanska flygvapnet.

Efter en middag på Nami i Varberg var det helt enkelt dags att sjunka ner i biosoffan och uppleva Top Gun känslan.

Top Gun: Maverick är en bra actionfylld film, Tom Cruise i fantastisk form (vem kan liksom tro att han är 59 år), scenerna är mäktiga att se, adrenalinet höjs men så påminns vi även om den mänskliga verkligheten. Om Tom Cruise ser 15-20 år yngre än vad han är får vi även i filmen se en kort sekvens med Iceman där skådespelaren Val Kilmar även i verkligheten har lidit av strupcancer. Livet är här och nu <3

De ca 2 timmar som filmen varar passerade snabbt och svenska flygvapnet fanns inte representerade utanför biosalongen här i Varberg för vem vet? Jag kanske hade lämnat en ansökan som plus 50, +4 linser och höjdrädd :) Vilken fantastisk pilot jag hade kunnat bli med de förutsättningar :)

Nu är snart kl. 11 och har njutit av pannkakor och kaffe till denna utsikt…