Sydd och hemma …

De som följer bloggen vet att jag den 15 juli genomgick en större operationen på innelåren då jag för 8-9 år sedan var dum nog att göra en liten fettsugning som istället gjorde mina innelår helt gropiga och ojämna. Den operationen gjorde jag på en känd stor klinik som i tv rutan tom. tar hand om misslyckade operationer (ironin i det hela).

Jag har full förståelse för den mänskliga faktorn att kirurgen gjorde fel men det jag fortfarande inte förstår var hur nonchalanta de skötte det hela trots att alla var eniga om att ett grovt fel hade begåtts och att resultatet var allt annat än lyckad. Såg definitivt bättre ut före än efter så de bilderna kom nog aldrig upp på deras hemsida.

De försökte med påtryckning från min sida med att göra en lårplastik (dra upp huden) men ingen skillnad märktes. Sanningen är nämligen den att en lårplastik kan man göra utan att göra det ordentligt. Man sker vid ljumsken, drar upp lite skinnet och så tror man att man har fått en lårplastik.

De två italienska kirurger jag mötte och rådfrågade på en konsultation sa att de kunde definitivt göra ett bättre jobb, inte för att de är bättre kirurger som de påstod men för att de lägger mer tid på sina operationer.

Kan säga att en skillnad märks även om det är alldeles för tidigt att uttala sig om det pga. svullnaden som fortfarande sitter i. Tyvärr har stygnen spruckit 2 ggr (vilket skedde även på den stora kända kliniken) men den typen av risker är rätt så vanliga då ljumsken är ett så känsligt område.

Igår var jag därför på kliniken för att Dottor Angelo skulle sy där stygnen hade gått upp. Natten innan hade jag spytt (dock väldigt lite) och trots att Stesolid brukar inte påverka mig alls (de gånger jag har fått som någon insomningstablett) så räckte det med en tablett och jag var helt väck =)

Fick bara lokalbedövning där de skulle sy så var med och hörde allt Angelo och sjuksköterskan Jacqueline sa men när jag skulle säga något själv fick jag knappast fram några sammanhängande ord. En ny erfarenhet helt klart men efter lite saft, kaffe och bulle kunde en vän hämta mig för att köra hem mig.

Dottor Angelo ringde mig några timmar senare för att fråga hur jag mådde och skrattade när jag frågade om han hade sytt ihop mina intima delar då det är precis så det känns. Stygnen la han lite närmare det område än förra gången så det känns men han garanterade att jag räknas inte som någon jungfru =) Ja, ja =)

Att kirurgen ringer upp (även dottor Angelo som opererade mig den 15/7 och bor i Italien) ringde mig samma dag (igår) och tycker att sådana samtal visar på stor professionalitet, något jag aldrig upplevde på den fina och kända kliniken.

Självklart pratar jag endast hur egen erfarenhet men just den erfarenhet för 9 år sedan var så katastrofal att jag har svårt att förstå patienthanteringen vid misslyckade operationer.

Nåväl, nu hoppas vi att det går vägen denna gång och att jag får min energi tillbaka för de rekommenderade mig att ta prover om inte tröttheten/orklösheten försvinner inom några dagar då det är inte riktigt normalt att jag ska vara så trött efter snart 3 veckor.

Väl hemma fick jag sushi och även äppelpaj med vaniljvisp!!! Älskar paj med vaniljvisp så jag njöt tillfullo trots trötthet och ömhet.

Fick även en ”krya på mig” present som jag verkligen har velat ha då min dotter har fått sådana och älskar de.

TACK för presenten!

Då jag vaknade vid 4 ska jag nu bara vila en liten stund för att sedan se om jag orkar börja plugga till mina tentor … Den där stressen börjar nu göra sig allt mer påmind …