Så nära att svimma …

När jag vaknade igår och skulle byta om mina små bandage så såg jag att huden hade liksom spruckit lite nära snitten vid ljumsken och gjort ett hål som såg allt annat än trevlig ut. Ler själv om mina medicinska begrepp/förklaringar =)

Skickade ett kort på det till kliniken som ville göra rent det och kolla till den samt lägga en speciell skydd på den som ser mer ut som en liten mjuk kudde. Inga invändningar så klart över att det är bra att hålla allt under medicinsk kontroll men då jag varken kan/får köra och blir helt slut och illamående av minsta ansträngning så var den enda utvägen åka buss/tåg till Göteborg.

Gå till busstationen, resan, från centralen till kliniken, tillbaka till centralen, resan och från busstationen hem.

Bad snabbt min mamma som var ute och handlade om hon kunde följa med mig (ifall jag skulle känna mig svimfärdig) vilket hon självklart ställde upp på. Att ta mig dit innebar inga problem. Gick långsamt, hade med mig lite Cola Zero och fick jag hjälp av en underbar sjuksköterska som gjorde rent det där hålet (som hon själv konstaterade såg inte så rolig ut speciellt med att huden runt omkring hade börjat släppa också.

Hon hade läkaren på telefonen så hon utförde det han sa och voilá skulle vi ta oss tillbaka. Det gick helt ok att komma till centralstationen men när jag såg att bussen till Borås skulle komma först 25 minuter senare började jag må sämre.

Bad mor att inte prata med mig så försökte gå in i mig själv där vi satt på en bänk medan vi väntade. Yr och så otroligt nära att svimma. Började tänka på vad jag skulle göra: ringa taxi, hitta någonstans att lägga mig en stund men då kom nog i sista sekunden bussen. Väntade att alla hade gått på då jag var för yr för att stå en längre stund och väl inne satte jag mig på sista raden där jag hade tre lediga säten. Benen uppe (inte skorna så klart =), mammas jacka som kudde och så somnade jag och sov resan tillbaka till småstaden.

Den vilostunden och sömnen var vad jag behövde för det var sedan inga större problem att ta gå hem från busstationen. Mor var nog orolig inne i det sista i att jag skulle svimma så båda var lättade när jag kom hem.

Väl hemma tog jag fram den goda salladen som mor hade tidigare inhandlat åt mig, åt upp den och la mig för att inom 5 minuter inse att jag mådde lite dåligt. Upp till toaletten där jag spydde för att sedan må bra igen.

Kroppen var nog helt enkelt alldeles för utmattad för att ens ta hand om en sallad =) Nästa gång jag ska till kliniken ska jag fixa någon som kör mig istället då jag vill undvika att utsätta mig för samma upplevelse.

De ska kanske nämligen lägga ett par stygn där huden har gått upp =) Det är alltså inga stygn som har släppt men huden som bara har öppnat sig och bildat som ett litet djupare hål (vet inte hur jag ska förklara det =)

Ska inte lägga ut några bilder. Trakasserar bland annat min syster med den typen av selfie och de är allt annat än uppskattade att få, hahaha!

Efter en stund nedvarvning la jag mig och bara njöt av att vara hemma igen i min sköna säng med lilla Molly som sällskap.

Nu är klockan 3 på morgonen, jag har varit vaken en timma och ska försöka somna om <3 Min uppdatering från igår …