För ca 3 år sedan klarade jag av att springa 1 mil så när min väninna Nettan skrev att vi skulle träffas vid gamla PT huset, mitt emot Qlean (för er som bor här i småstaden) och inte vid Pickesjön så förstod jag att hon skulle försöka få mig att springa de där 10 km som jag har som mål att en dag springa under timman men som idag är jag glad att överhuvudtaget klara.
Vi hade det alldeles perfekta vädret när vi möttes kl. 8 denna söndag morgon och med oss tog Nettan med sig vår fyrbenta vakt.
När vi kom fram till udden vid Almenäs hade vi sprungit 5 km och tanken på att jag hade lika mycket kvar gjorde mig rätt så tveksam till att jag skulle klara det men Nettan är fantastisk på att prata, känna av, säga det rätta så att jag aldrig stannades.
Det är nämligen så att stannar jag är det kört så jag saktar ner farten ännu mer =) och voilá var milen klarad denna söndag.
Det gick inte fort men viktigt för psyket att ha klarat av det. Farten och allt annat kan man jobba på men så skönt att känna att milen är gjord.
Nu håller jag på och tvättar en massa samtidigt som jag behöver även städa lite … Kanske inte det roligaste att göra en söndag men nödvändigt tyvärr.
Tänkte som sagt bara titta in och säga att ”I did it!” =)
Grattis! Bra gjort✌️
Tack snälla, så skönt att ha klarat den <3