Vänskapsbrev …

I en värld där det handskrivna är mer eller mindre borta om nu inte en signatur räknas så tillhör jag de gammalmodiga som uppskattar det som skrivs med papper och penna.

Att sätta sig och skriva för hand betyder att man tänker till det man vill förmedla då man kan inte bara enkelt radera och ändra om, det handskrivna innebär engagemang i att gått och köpt papper, fixat de där pennorna som man aldrig hittar när man behöver de och framförallt står de för något riktigt personligt som jag tycker att vi människor har dessvärre tappat bort. Man ger bort av sin tid, den där tiden som vi jagar och som idag är en samhällsbrist för de flesta människor.

Idag kl. 7 samlades Nicole och någon mer kompis för att vinka hejdå till Nicoles bästis Matilda, ni vet den underbara tjejen som har följt med oss både till Paris i maj och till Marbella nu i juli.

Vad vi älskade vårt lilla hotel i Paris (Hotel Magda) och efter 4 dagar ville ingen av oss åka hem, Paris var staden där vi ville äta frukost på Ladurée dagligen  och bocka av den där Bucket list tjejerna hade skrivit ihop.

Marbella blev också en underbar semester genom att vi hyrde en mysig lägenhet genom hyramarbella.se och där vi njöt av vädret och av det där ”il dolce far niente” (konsten att inte göra något) som ibland är viktig. Vi hann dock med en hel del även där förutom att koppla av på vår favorit Trocadero beach club.

Driven, ambitiös och med ett gott hjärta har hon nu tagit möjligheten att åka över till USA där hon nu ska plugga i 1 år medan alla andra hennes kompisar här hemma börjar på gymnasiet.

Jag förundras och tycker att det är fantastisk att man vågar ge sig ut i världen redan i hennes ålder speciellt med tanke på att hon ska bo hos främmande människor, gå i en skola där hon inte känner någon MEN hon kommer att fixa detta för så är Matilda.

Förutom driven så har hon också lämnat till Nicole något som fick mig att gråta och bli glad över samtidigt. Hon lämnade olika kuvert med olika teman skrivna på de som hon ska öppna just när orden på framsidan får henne att känna att hon hade velat ha sin Matilda där lite extra.

I ett år framåt är hon alltså iväg så hon har verkligen tänkt till när hon har döpt de olika breven.

”Öppna mig om du har killprat”, Matilda, darling får jag också läsa i de lägen vad du har skrivit? =)

En av kuverten fick hon öppna redan idag medan Matilda själv är på flyget mot USA. Det var ett långt, känslosamt och vackert brev som jag fick lyssna på när Nicole läste upp och jag grät för det gick inte att inte bli berörd. Att någon älskar min dotter så mycket gör mig så glad och att hon har en sådan fin vän gör mig varm i hjärtat. De skrivna orden är dock deras och inget som kommer i bloggen så klart för det personliga är också det privata.

Det är många som är oroliga för att sina barn umgås med fel vänner, är i fel umgängeskrets och än så länge är jag nog den som tycker att Nicole har förmånen att ha fantastiska tjejer som vänner. DET är en lyx hon har och en lyx för mig som förälder att känna.

Första brevet innehöll även en nyckel som hon får reda på vad den ska användas till när Nicole kontaktar henne när hon väl är framme i sitt nya hem utanför New York.

Till våren planerar vi att tillsammans med Ann-Louise och Saga (som vi hade en skön vecka på Cypern med) åka till New York för att bland annat möta upp vår lilla Matilda.

Vill du läsa om hur det är som tonåring att plugga utomlands så bloggar Matilda HÄR

Själv är jag minst lika nyfiken som Nicole vad den där nyckeln i första kuvertet går till.

Matilda, du är förstås redan saknad  och åter tusen tack för att du är en sådan fin vän till min dotter <3 Alla dina tjejkompisar  kommer att vänta på dig när du är tillbaka och så kommer vi och hälsar på dig till våren <3 Lycka till modiga tjejen, du kommer att uppleva fantastiska minnen medan dina kompisar finns kvar här  … Bilden nedan är lånad från  Marita, hennes mammas Facebook sida.