Ställde en sådan omröstningsfråga på min insta story @michelacastellari där frågan lyder:
”Tror du att utredare under förhör med en misstänkt kan läsa av om hen ljuger utifrån att läsa av den misstänktes kroppspråk?”
Än så länge svarar majoriteten med ett JA vilket är nog en allmän uppfattning och så även min då jag såg fram emot att under kursens gånglära mig de språkkoden som avslöjar om någon ljuger eller inte.
Tyvärr visar forskning att det är är mer något man tror att man kan lära sig än en sanning. Forskare har nämligen testat poliser/utredare som tror sig kunna skilja mellan en sanning och en lögn men i verkligheten hade de en korrekthet på 54% av fallen, dvs. lite mer än om de hade kastat ett mynt i luften och slinga slant.
Inget imponerande resultat egentligen. Anledningen är att det man kan mäta är nervositeten hos en person men sitter man i förhör misstänkt för ett brott så kanske det inte är så märkligt att man upplever denna känsla och att kroppsspråket avslöjar just detta.
– Forskning visar att beteenden inte är särskilt bra ledtrådar för att avgöra om någon ljuger eller talar sanning (De Paulo et al., 2003)
– Många beteenden som förknippats med lögn är snarare tecken på nervositet vilket både oskyldiga och skyldiga kan uppleva i en förhörssituation.
Serien Lies up på Netflix är därför enbart science fiction vilket man lätt förstod då alla fall löses alldeles för enkelt …
Avslutar dock med att påstå att jag har kunskapen att se eller kanske mer förstå =) när min egna dotter ljuger för ”det är aldrig hon” som lägger papper överallt, tomma flaskor i sovrummet, tomma förpackningar kvar i kylskåpet … Enligt henne är det ”någon annan” vilket är väldigt spännande då ibland beskylls Knut vilket är ännu mer spännande =)