Vilket vackert väder vi har haft denna helg trots att prognosen sa något helt annat, därför jag aldrig tittar på det…
Hämtade Nicole runt 1430 tiden och här står Knut och tittar efter henne …
När lillmatte satt i bilen kom jag med förslaget att ta en promenad runt Kypesjön, ingen lång sådan direkt men trots att solen sken så togs mina ord emot med en ”aldrig i livet”.
Då hon dock knappast kunde hoppa från bilen så körde jag bestämt dit. När hon ”hotade” med att stanna i bilen kände jag mig lite som en ”negotiator”, ni vet de som har gått igenom stora psykologiska utbildningar för att kunna förhandla med kidnappare mm. Sådana skills har vi nog föräldrar utvecklat vid varje sådant tillfälle då vi stöter på det där motståndet hos våra barn/tonåringar så fort vi öppnar munnen och kommer med någon idé.
Tror dock att hon i efterhand tyckte att det var rätt så skönt att ha fått lite frisk luft men något hon inte skulle erkänna självmant … så klart =)
Blir orolig att allt inte är som det ska när du låter bli att blogga. Jag hoppas att både du och alla i din närhet har det bra och att min känsla inte stämmer <3
Vad gulligt av dig att bli orolig men har bara känt mig lite konstig (eller konstigare kanske) men inget farligt … Tack för omtanken <3