Den 12/6- 1994 mördades Nicole Brown och hennes vän Ron Goldman brutalt med en kniv precis utanför Nicoles hem.
Det dröjde dock inte länge innan mordmisstankarna föll på Nicoles fd man OJ Simpson, en mycket känd amerikansk fotbollspelare som visade sig ha hotat och misshandlat henne tidigare.
Det som följde blev kallad Århundradens rättegång och jag var en av de som satt fastklistrad framför tv-rutan så fort jag kom hem från skolan för att följa den rättegång som sändes live direkt från rättssalen. Jag hade aldrig hört talats om O.J. men hans namn blev under några månader nog en av de mest nämnda i medierna.
95 miljoner tittare såg när polisen ”jagade” O.J. körande i sin bil efter att ha velat begå självmord i hans vän Kardashian hem innan rättegången startade.
HÄR kan du se hur han jagas medan 12 helikopter sände ”jakten” live i olika tv kanaler.
Det mest intressanta med hela rättegången var för mig den skicklighet hans försvarsadvokater visade prov på och även om de moralisk kan kritiseras så var de juridisk helt fenomenala mot målet om att få juryn att säga ”not guilty”.
Trots att det var över 23 år sedan så minns jag som idag namnen på O.J:s mest framträdande advokater: Johnny Cochran och Robert Shapiro samt namnet på åklagaren Marcia Clarke. Märkligt hur min hjärna fortfarande kommer ihåg just deras namn trots att jag är verkligen dålig på att minnas namn på människor överlag.
I vilket fall satt jag där och beundrade hur advokaterna kunde få alla att inte längre lägga fokus på just mordet och på alla bevisen som talade just för att O.J. var mördaren då blod fanns i både hans bil, sockar i hans hem samt en massa andra indicier som verkligen pekade ut honom som den skyldige.
Försvarsadvokaterna som kallades för The Dream Team (en benämning de juridisk verkligen var värda att få) såg till omvandla en rättegång om mord till en rättegång om rasism där LA polisen stod helt plötsligt anklagad till att medvetet planterat bevis på mordplatsen mot OJ Simpson.
Den skickligheten de visade måste nog vara föremål för diskussioner i utbildningar kring rättssystemet då de nyttjade det känsliga klimatet som rådde då mellan afro amerikaner och LA polisen efter den brutala misshandel som några polismän hade åstadkommit med batong på en obeväpnad ensam afro amerikansk man vid namn Rodney King på en bensinstation omedvetna om att någon filmade de. När dessa polismän sedan frikändes blev det våldsamma kravaller i hela LA med butiker som förstördes, bränder och kravaller som speglade ilskan över att människor fortfarande inte behandlades lika utifrån hudfärg.
Spänningarna var enorma och när den polisman som hittade den berömda blodiga handsken visade sig vara rasist (försvarsadvokaterna fann och spelade upp ett samtal där han pratar kränkande om den afro amerikanska befolkningen och använder n-ordet) var nog utgången avgjord då tankar om att polisen kunde medvetet ha planterat bevis mot O.J. gick inte riktigt att frångå ifrån.
Se HÄR reaktionerna kring olika ställen i LA från när man läser upp vad juryn har kommit fram till.
Enligt en undersökning som Washington Post gjorde för bara några år sedan så anses O.J. vara skyldig även av de flesta afro amerikanska medborgare.
Denna söndag har jag suttit och tittat på DENNA dokumentär på 6 avsnitt och även om intressant så är jag nog som de flesta andra övertygad om hans skyldighet.
HÄR (rekommenderar för att få ett inblick) kan du se en kortare dokumentär om de morden men framförallt om den rättegången som flera miljoner följde live och som delade nationen i sitt tyckande.
Nu skall jag nog titta på ytterligare en dokumentär om det fallet som fortfarande fängslar …