Som mamma till en dotter vet man att man får ”stå ut” mer gällande vad ens dotter uttrycker, gör/inte gör då det är och kommer nog alltid att vara en speciell relation som nog präglas av en slags identifikation/vill inte bli likadan =)
Tror inte att hennes pappa får hälften av den kritiken jag får och den där korta stubinen som hon har mot mig har nog vi döttrar mot våra mammor igenom mer eller mindre hela livet.
När hon sover hos sin pappa med familj ringer hon mig alltid på väg till skolan och idag fick jag på kanske under 7-10 minuter höra att jag är definitivt inte lika söt som Knut (vi pratade om hur söt han är när han kommer fram från under sängen då jag ropar på honom för att gå ut). Inget konstigt i detta då Knut är definitivt mycket sötare än mig trots att han är typ 20 år äldre =) och så pratade vi om hur viktigt det är att läsa och hänvisade till någon kompis till henne som åtminstone läser bloggar.
”Du kan börja med att läsa min Nicole” och så kom det där svaret jag egentligen visste skulle komma ”Mamma, din blogg är hur tråkig som helst, du skriver bara om kläder och hur vacker och fin den blusen är och hur ljuvlig den andra är”.
Hahaha! Nej, min blogg verkar inte alls gå hem hos min dotter så hon kommer nog inte att höja statistiken på den =)
Förutom detta kom följande ”mamma, kan vi inte flytta till ett litet gulligt hus?” vilket jag svarade med att ”fröken Castellari, vi har precis flyttat mer eller mindre och jag gillar att bo i lägenhet. Varför vill du flytta till hus när du bor i hus när du är hos pappa?” och helt plötsligt var det lilla huset utbytt mot ett stort hus hon har sett och som hon skulle vilja flytta till.
”Nicole, om jag kan få summera det du har sagt idag på väg till skolan så är det följande: du tycker att Knut är sötare än din mamma, du tycker att min blogg är urtråkig och du tycker att vi borde flytta till en stor villa då du tycker att vår lägenhet är för liten” Har jag förstått dig rätt?”
Det hade jag vilket är dagens seger då jag mestadels verkar inte ens förstå det hon säger enligt henne.
Dagens dos av ”kritik” är helt enkelt mottagen och tur att jag hade igår bytt profilbild på facebook så att kommentarer om hur fin jag är och middagsinbjudningar kommer som någon slags kompensation.
Grejen är att jag vet att det enda det handlar om är att det är urringningen de tittar på.
I Italien har vi ett talesätt som jag älskar ”när naturen kallar svarar mannen” och även om det kanske inte är så mycket naturens förtjänst så tror jag att ni förstår vad jag menar =)
Självdistans och konsten att skilja på vad som är en riktig komplimang <3
(Klänning For Love and Lemons HÄR för att inte göra dottern besviken som ändå inte läser)
Kontentan är att mycket kärlek finns ändå i dagens kritik från dottern medan mycket ytlighet finns bakom komplimangerna som endast är skrivna av män =)
Kvinnor bjuder nämligen sällan på sådana hos mig men grejen är att även det har sina enkla förklaringar =)
Men som man bäddar får man ligga, eller nåt =)