Welcome november …

Benvenuto novembre, en av mina favorit månader utan någon som helst tvekan.

Jag bara älskar syret i luften, mysfaktorn, de gråa som gör att det är ok att inte vilja aktivera sig med en massa olika saker bara för att man ”borde”. Jag älskar vidare att mörkret faller, ljus tänds i fönstren så att jag kan titta in och undra vilka personer som bor bakom vissa välputsade fönster.

Vilka historier döljer sig bakom just det hemmet? Igår kväll när jag hämtade min dotter såg jag ett litet litet fönster i halvmåne format. Supergulligt och så hittade jag på en egen liten story bakom den som bodde där …

Jag älskar vidare alla murriga färger som kommer i och med hösten. Borås egna Stadsparken är som en tavla av bruna helt ljuvliga nyanser… Skulle bara vilja kasta mig bland löven med en filt och läsa en bok. Kallt kanske men det ingår i min lilla fantasi bild för jag har många sådana.

Lämnade min dotter i sängen imorse, öppnade sovrumsfönstret så att det sköna regnluften kunde hitta in medan hon låg under täcket och så gick Knut och jag till butiken med stop på Kafé Orion för att köpa en latte och för att rasta den lille i parken.

Helt plötsligt är november här och om exakt en vecka skall jag ha förmånen att få fylla 43 år för även om jag kanske har lite åldersnoja får jag även inse att det är en stor förmån att få troligtvis fylla 43. Det är verkligen inte alla som har förmånen att fylla år, att bli äldre med alla de positiva samt negativa egenskaper som detta innebär.

Här i Borås har Klas Ingesson gått bort efter att ha förlorat kampen mot cancern, en förlust som hela Sverige har uppmärksammat och tagit till sig.

För inte så länge sedan drabbades en väns son av en tragisk olycka och hennes ord om den sorgen att förlora sitt barn har mer eller mindre vi alla läst, gråtit över och tänkt ”det vore det värsta som  kan hända mig” . Livet är skört, vi vet inte riktigt vad som väntar imorgon och just det borde få oss att tänka till och om samtidigt som vi har de dagliga problemen att brottas med som blir varken mer eller mindre idag.

Ibland får vi dock sätta de i ett perspektiv, stanna upp, andas och tänka att vi har så otroligt mycket att vara tacksamma för även om vi brottas med olika saker. Vissa med ekonomin, vissa med ett jobb de inte gillar, andra med ett förhållande de inte trivs i och så mycket annat… Det är verkligen inte lätt att vara människa men idag stannar jag upp, njuter av mitt kaffe och tänker att jag kämpar vidare för det är november och då är det ok att få filosofera lite extra…

”When the trees their summer splendor
Change to raiment red and gold,
When the summer moon turns mellow,
And the nights are getting cold;
When the squirrels hide their acorns,
And the woodchucks disappear;
Then we know that it is autumn,
Loveliest season of the year.”
–   Carol L. Riser, Autumn