Näthat …

Hat är ett otroligt starkt ord som jag ofta tycker används lite för lättsamt i vårt språk men när jag nu gick in i driftiga Nellie Berngtssons blog HÄR kan jag inte annat än att hålla med att det är verkligen hat kommentarer som bland annat skrivs. Ingen skall behöva utsättas för de typen av kränkande ord och då speciellt inte i en ålder då mycket med ens identitet, osäkerhet, säkerhet revideras från dag till dag.

Nu har hon valt att lägga ut på bloggen några av de kommentarerna som dessa unga tjejer har skickat till henne på Twitter och ja, jag tycker att det är helt ok. Vet att Hanna Graaf gjorde samma en gång när hon hade tröttnat på alla som kommenterade henne på ett kränkande sätt och jag har varit väldigt nära att själva lägga ut en enda person som alltid tog upp samma mindre smickrande kommentar.

Någonstans gör man som följare och läsare ett val att följa eller läsa. Matematiska problem kan vara komplicerade ibland men här är det så otroligt enkelt. Retar du dig på en person följ INTE och läs inte ifall hon/han bloggar. Varför i all fridens namn skall man lägga tid och energi på sådant som bara skapar irritationskänslor? Dessa får vi ändå under en vanlig dag så förstår inte varför vi skall medvetet söka oss till dem. Ett sådant dumt beteende egentligen …

Det man skall veta är att i slutändan handlar det alltid om en avundsjuka så dessa sk. haters förödmjukar bara sig själva genom att visa denna svaghet i sin karaktär.

Jag har aldrig träffat Nellie personligen men jag går in och tittar i hennes blog ibland då jag älskar hästar och då jag imponeras över denna unga tjej som har skapat ett otroligt intresse för sin persona, image och varuprodukt. Jag såg henne på en talk show för inte så länge sedan och visste inte vem hon var innan dess då jag är ingen som läser speciellt många bloggar.

Driftig, vacker och får brottas dagligen med tjejer som älskar och hatar henne för hur hon ser ut och för vad hon har lyckats skapa i ung ålder.

(Bilden nedan googlade jag fram)

Självklart vill flera unga tjejer vara som henne eller ha något av det hon har oavsett om det handlar om utseendet eller om de möjligheter hon har genom att idag vara just den hon är. Att hon dejtar någon kändare kille som många skulle vilja vara tillsammans med gör saken i dessa sammanhang ännu värre (tror mig ha läst att hon dejtar någon)

Avundsjuka behöver inte betyda att man vill se ut som just den personen man uttrycker denna starka elaka känsla mot. Det kan vara så att vi är avundsjuka för att den personen vågar vara som hon vill vara, för att hon inte bryr sig speciellt mycket om omgivningen medan vi själva lever efter någon slags standard över hur ”det bör vara”. Som sagt känslan kan riktas mot något annat än utseende men det är den vi ofta kommenterar då det är så enkelt och så … dumt.

Saken är den att haters känner oftast inte den personen de hatar vilket visar hur löjligt detta är. Hur kan man hata någon man aldrig har träffat och pratat med?

I sin blog som jag länkade till i början hoppas Nellie att föräldrar tar sitt ansvar och har lite mer koll på vad sina barn skriver till andra. Mobbningen på nätet har verkligen lett till att vissa unga tjejer och killar har begått självmord så var uppmärksam.

När jag läste Nellies uppmaning så kunde jag dock inte annat än att tänka att föräldrarna vet oftast inte bättre själva för jag har förundrats att mammor ibland har varit så elaka när någon annan har lagt ut någon bild på mig. Kränkande kommentarer om mitt utseende har då kommit (inte många men det är de man konstigt nog minns och läser en extra gång) utan att de aldrig har troligtvis sett mig i verkligheten eller vet speciellt mycket om mig.

Mammor som skall uppfostra sina barn till att bli ansvarsfulla och respektfulla mot andra men något brister där när mammor själva gör sig skyldiga till en sådan feg typ av mobbning.

Min väninna My utsattes för många hat kommentarer när hon oskyldigt la ut på instagram och blog en underbar mysig bild på sonen springandes på stranden. Man såg rumpan och visst tänkte jag att säga till henne att ta bort bilden då jag idag är medveten att det finns många sjuka människor som hämtar hem sådana bilder men att hota med att anmäla henne till socialtjänsten och att påstå att hon är en dålig mamma pga. en oskyldig handling om en fin sommarbild tyder åter på hur elaka vi människor kan vara gentemot varandra.

Var är vi på väg egentligen när vi inte kan tycka illa i vår tystnad istället? Jag möter också människor jag gillar mindre, som jag har åsikter om men håller dessa för mig själva … Att tycka något mindre smickrande är mänskligt, att uttrycka det offentligt och fegt bakom en dataskärm är mobbning.