Klockan 17.30 tog jag position i soffan för att heja fram min Italien under matchen ikväll mot Costa Rica. Italienska landslagströjan var på och två timmar efter kan jag inte annat än att gratulera Costa Rica för en fantastisk match men framförallt för den viljan av stål att vinna.
Detta bevisar att det är inte alltid bäst på papper som är vinnaren och det är så både i fotbollen och i livet. Den genuina och riktiga viljan att vinna är minst lika viktig och jag glädjer mig över att bästa laget vann ikväll trots att jag så gärna hade sett att min Italien gick vidare, något som dock inte riktigt är kört än.
Tänk vilken känsla Costa Rica upplever, den sprudlande glädjen över att det ingen i fotbollsvärlden trodde skulle inträffa. Ikväll kommer nog laget att inte drömma något då drömmen har redan hänt i verkligheten.
Själv sitter jag kvar med min blåa t-shirt och hoppas vidare. Det är trots allt så att vi italienare presterar bäst när det ser kört ut för då kommer den riktiga stålviljan fram.
Läser lite om vad som skrivs i Italien om matchen och det är inga snälla ord. Läs HÄR om du kan språket =)
Känner för Cesare Prandelli som är en fantastisk människa av det jag har sett och hört…
Nicole tittar på Hanna Montana och njuter av en annorlunda Midsommarafton som firas som troligtvis få andra i detta land =)
Nu skall vi titta vidare … I really love VM =)