You’re the one eller ett brev angående när det inte finns någon att köpa en julklapp till…
Det har nog skrivits tusen saker om julen från otaliga författare och vad som följer är kanske redan skrivit hundra gånger om. Men för dig så skriver jag det en gång till… Julen har olika betydelse för många människor.
Det kan handla om en svunnen barndom, en förlorad barndom, möjligheten eller begränsningarna att kunna fira jul, ångest när pengarna inte räcker till eller stressen att få familjen samlad i vart fall en gång per år eller kanske saknaden efter någon som borde ha varit tillsammans med en. För mig är det ett par tankar som fastnar och inte ville släppa taget de här dagarna.
För allt man vill ha till jul är ofta att få dela den med den man älskar. Och ibland går inte det av olika skäl. Distans, arbete, kanske kärlek som fått förlorad på vägen där någon lämnats kvar, oöppnade paket och en önskan om att det ska ringa på dörren eller kanske helt enkelt att julen hade varit den dagen man utöver ett bröllop velat presentera familjen för den man älskar?
Jag har i mitt liv mött en rad människor, varav vissa har påverkat mig och mitt hjärta samt mina sinnen medan andra passerat revy utan att jag ens kan minnas hur de egentligen såg ut, vad de sade eller vad de kände. Men några har stannat kvar av olika skäl. Och några av de som stannat kvar är mina vänner. Vad jag skriver nedan är något jag inte själv förstår så jag vet egentligen inte hur jag ska förklara det jag nedan skriver eller är allt helt självklart om än att jag aldrig kommer acceptera det… För jag har vänner som tillbringar julen med människor de inte älskar. Nu menar inte jag den där elaka mostern eller avlägsne släktingen som alltid verkar glufsa i sig mest vid julbordet utan för den delen ens tacka för maten eller vara trevlig utan när man älskar någon men ändå väljer någon annan…
Jag pratade med en av mina närmaste vänner och han berättade för mig att trots att fem år passerat, ett giftermål samt två barn så skulle en persons sms få hans hjärta att göra volter inombords. Eller en annan vän som beskrev hur han firar jul med sin sambo som är en bra kvinna men att han fortfarande hoppas att hon han förlorade åter ska komma tillbaka.
Vart tar de här tankarna vägen en sådan här dag? Familjen är samlad oavsett om den är stor eller liten men någon saknas? Det står någon vid ens sida, bara det att det inte är den personen man önskar skulle stå där. Varför blev det så? Jag ska inte fördjupa mig i alla de skäl som har med vem vi väljer för det finns tusen varianter och bara någon skulle man kunna anse vara svart ett vit.
Det finns allt från äkta kärlek till tvångsäktenskap och där emellan finns hjärtan som inte orkar våga, missförstånd, jämkande i kärlek, tillräckligt bra för stanna kvar, ekonomiska skäl, man kanske hoppas att det ska utvecklas, kärlek som försvann med tiden men huset är köpt och barnen är ännu inte utflugna samt en massa andra varianter… Men någonstans ändå, hur går tankarna denna dag? Jag har inte behövt göra det valet. Jag vet dock inte hur jag hanterat det hela. Kanske skrattat och låtit de jobbiga tankar som kommit bara runnit av mig. Kanske för ett ögonblick avslöjat vem jag tänkte på, om hon firade jul, om hon hade någon hos sig, bara för att sedan återvända till äggtoddyn, julbordet, skratten och inte tänka längre på vad som kunde ha varit.
I serien Sex and the city var allt Carrie bad av Mr Big var att han skulle säga ”You’re the one” men han kunde inte. År senare som innehöll äktenskap, relationer såväl intill hjärtat eller intill vad som fanns mellan lakanen så sa han till slut orden… Jag har själv sagt orden i mitt liv men jag sa orden utan att behöva göra ett val eller gå vidare med mitt liv. Jag hoppas bara att de som tänker på någon annan oavsett om de blivit lämnade eller själva har lämnat får julefrid om än bara för en sådan här dag som julafton…
För två år sedan drack jag mig berusad på Murveln som numera är stängt. Jag passerade förbi när jag skulle ”fuska” med julbordet genom köpa det mest färdigt vid charken samt delikatesshyllan inne på Hemköp i Nordstan. I år har jag inte den möjligheten men även om den funnits så är saker och ting annorlunda i år. Däremot så var det något annat som passerade mina tankar medan jag tryckte ner julmust i min överfulla samtidigt som jag försökte göra mig fri från mina tvångstankar att jag av misstag lagt ner saker jag inte betalat för i min väska vilket dock inte var fallet.
Jag kom att tänka på att tänk om jag inte hade någon att köpa julmaten till. Eller om jag inte hade någon att köpa en julklapp till. För någonstans har det med all rätt skrivits om hur fattiga mer än någonsin särskiljs från rika en sådan här dag. Jag kommer skriva om det en annan gång eller bara ta det över telefon eller över ett samtal så jag stannar där avseende den tanken.
Men jag stannar inte avseende tanken på att ha men ändå inte ha. Kollegorna på arbetet berättar om hur de ska fira jul och allt man kan svara är att man ska vara med familjen och på frågor om alla julklappar är inköpta så tänker man tyst att det inte finns någon att köpa till. Ett argument emot detta är ju att man kan alltid skänka pengar och med all rätt, visst är det så. Men det är inte dit jag vill komma.
Jag vill komma till att många av oss, där ute, kanske någon som utgett sig för ha en stor familj eller någon vi idag passerar går hem till en lägenhet utan besökare och på vägen ser familjer, par eller vänner omfamna varandra på väg in till sina hem för att fira jul med kassar fulla av paket. Men det kanske står ett paket, bara ingen mottagare… Och den tanken gör mig oändligt ont.
För många där ute hade inget annat önskat än kunna ge något till någon. Visst sitt hjärta kanske allra helst men i vart fall kunnat ge något till någon som inte var okänd utan någon som kunde kallas för familj, vän eller partner… Jag hoppas av hela mitt hjärta att alla de paket som säkerligen ligger där, i de flesta fall utan en speciell mottagare men också paket som inte vågat skickats av tusen orsaker, till slut kommer fram…
För när julen är över, det julpynt eller annat åter hamnar i garderoben så är det meningen. Men det kan inte vara meningen att ett paket till någon ska stanna i garderoben efter julen är över…
/Tomas