Likt vad en väninna till mig sa när vi pratade om det är det inte ofta den svenska versionen av amerikanska program blir speciellt bra men så höll vi båda med om att ”Love is blind Sverige” bevisade att det finns något undantag.
Ibland är det bra att inte bara titta på true crime dokumentärer och likt många andra här i Sverige fastnade jag framför avsnitten på detta sociala experiment som går ut på att utvalda tjejer och killar träffas genom att bara få möjligheten att prata med varandra. Ses får de nämligen göra först efter att friat för varandra.
Idag var det dags för att se hur många av paren som gifte sig och hela 3 par av 4 valde att säga ”ja” till varandra (av de som friade) efter att ha sedan fått åka på en solsemester och bo ihop i ett par veckor.
Inte så långt ifrån det där med att träffas efter att ha enbart skrivit med någon ett tag. På vissa sidor visar man inte sitt ansikte och man går då initialt bara efter det där verbala som antingen lockar eller inte. Jag tror att en av Tinders stora nackdelar är just att man ser ett utseende och swipar efter enbart det där ytliga som visst är viktigt men som ändå inte är allt. Det är i slutändan en helhet där utseende är en viktig komponent men bara tillsammans med andra tilltalande egenskaper.
Jag tyckte om en av tjejerna lite extra då hon delade så varmhjärtat med sig av den sorg hon har burit i att inte ha den där familjen som många andra har lyxen att ha. Hennes ord till sin blivande man vid altaret var så vackra speciellt i meningen ”när jag öppnade upp mig om den sidan av mig som inte nödvändigtvis är så vacker och där andra har sett ärr och skador har du sett ett ljus och ett kvitto på min styrka”. Älskar hur hon uttryckte det <3
Jag hoppas helt enkelt att det blir en ny säsong av detta program för alla verkade vara vettiga individer som helt enkelt ville delta i något lite speciellt där chansen var att hitta kärleken, vilket 6 personer gjorde.