För en liten stund sedan gick jag till Emma på Smith Beauty för att fixa till fransarna och på vägen hörde jag bara någon som ropade ”Michela” vilket självklart fick mig att stanna upp.
På gräsplätten framför Hemgården satt en man (som jag dock ej minns just nu vad han heter) som är nog en av Borås profilerna för de som bor i stan.
Även om man som mig inte vet eller har glömt hans namn så känner de flesta nog väl igenom honom. Alltid trevlig och glad.
Minns så väl när jag hade butiken Greta & Anna och programmet ”Småstadsdrottningarna” där jag var med visades på TV. En dag kom han till butiken med en CD skiva där han hade skrivit ”The best of Småstadsdrottningarna” och innehöll bara de momenten där jag själv var med :) Det tyckte han var det bästa med programmet så hur kan jag liksom inte annat än att gilla denna äldre man?
Han satt där på sin stol med en knapp som gör att han på distans kan öppna automatiskt dörren för de som kommer till just det huset/dörren på andra sidan vägen som han kan öppna. ”Michela, du vet. Det är många som har så mycket med sig. Mammor med barn, äldre med rullator och många kommer med kassar så jag underlättar lite vardagen genom att se till att dörren öppnar sig när de kommer fram. Jag kan lätt fördriva en halvdag genom att sitta här i skuggan”.
Saken är den att jag verkligen tror att han sitter där i några timmar dagligen samtidigt som han passar på att växla några ord med de han vill som passerar honom så som han gjorde med mig idag. Självklart satt han där även när jag gick hem och detta är ett bevis på medmänsklighet i att öppna en dörr <3