Igår kväll blev det bio för oss Castellari tillsammans med en pop corn sugen Tania som hade köpt American size för att hon vet att min hand skulle komma och ta flera gånger under filmen.
I salong 1 där filmen visades var det enbart vi tre som prasslade och tre andra som satt längre bak i den stora biosalongen.
Filmen vi såg är en Julfilm men ingen munter sådan, ingen med den klassiska och sköna ”feel good känsla” men en film som speglar att Julen är för vissa enbart en vacker fasad där känslor undertrycks för att möjliggöra att bilden av hur Julen ska vara blir så verklig som möjligt.
”Jag kommer hem igen till Jul” (trailern HÄR) handlar om just detta och jag känner igen mig i känslorna kring Jular där man har låtsat att allt har varit frid och fröjd medan i verkligheten fanns stora familje problematik. Att låtsas under Julen verkar vara eller ha varit en verklighet för vissa av oss och även om filmen är tung så belyser den just att Julen är inte en mysig familjehögtid för alla.
Efter att ha sett filmen känns helt plötsligt min planerade Julafton eftermiddag/kväll med Netflix och Molly helt ok =)