Att bli uppmärksammad …

Om mitt vikariat i psykologi slutade förra veckan slutade mitt vikariat i sociologi idag efter 3 månader. Nu är jag alltså tillbaka till de 60% och har nu bara italienska sista månaden vilket även innebär att jag jobbar nu endast 3 dagar i veckan. Lite lyx då jag har haft väldigt mycket i några månader men även väldigt glad över att ha fått möjligheten att undervisa i psykologi och sociologi.

Det ser nästan ut som att jag kommer att kanske få en heltid nästa läsår vilket vore f a n t a s t i c o men om inte en heltid blir det åtminstone 75%. Får reda på vilket inom ett par veckor då alla tjänstefördelningar och scheman kommer att sättas.

Minns när jag såg tjänsten på 40% som italienska lärare förra sommaren och även om lite så sökte jag för att jag var lite nyfiken och därför att jag var sugen att plugga kriminologi så det hade ändå kunnat passa mig att jobba typ en halvtid och plugga en halvtid. Jobbade 40% dock endast en månad och voilá nu kanske att jag får fortsätta även nästa läsår med även de andra ämnen jag är utbildad att undervisa i på gymnasiet.

Märkligt hur det ena leder till det andra och trivs verkligen otroligt bra. Blev därför rörd idag när jag skulle träffa mina två klasser i sociologi idag för sista gången då deras ordinarie lärare och min kollega är från nästa måndag tillbaka. Några elever kom springandes när lektionen skulle börja och räckte fram blommor och choklad som de hade precis varit och köpt med en tack till mig för lektionerna.

Jag smälte om inte bokstavligen åtminstone inombords för blev så glad för att de känner att jag har varit ok som inhoppare i 3 månader. Lovar att jag hade ett brett leende när jag sedan gick tillbaka till mitt arbetsrum med mina blommor och choklad. Var bara besviken över att jag inte stötte på någon kollega som kunde se vad jag hade fått, lite mallig var jag nog allt i några minuter samtidigt som den där sköna känsla om att få positiv uppmärksamhet för någon slags prestation varade mycket längre än några minuter.

Blommorna doftar starkt och någon som gillar de lite extra är Molly som satte nosen i de och verkade gilla de.

Man blir helt enkelt aldrig för gammal för att bli positivt uppmärksammad, det kan åtminstone jag intyga <3