När man borde säga något men inte gör det …

Denna något höstliga måndag åkte Tania och jag till Göteborg för att först och främst  titta på soffor och fåtöljer för jag har en önskan att köpa mig en ny soffa med fåtöljer i samband med att vardagsrummet skall målas om. Alltid roligt att titta lite på vad som finns på ett ställe för att sedan titta vidare, jämföra och välja.

Vid 12 bjöd en vän till mig oss på lunch på Tre Indier, en indisk restaurang i Göteborg som har uppmärksammats för sin goda kök och visst mumsade vi oss allt för mycket av det goda =)

Mätta och lite shoppingsugna åkte Tania och jag till centrum där jag köpte mig ett par sneakers, lite träningskläder (behöver ha lite ombyte nu när jag skall komma igång) och så har jag en dotter som snart fyller 15 och som självklart har önskemål om att få några paket. Tania köpte en hel del smink då hon saknade nog den där nyansen på läppglans =)

Vi avrundade med att köpa lite blommor innan hemresan till småstaden.

Vid 18 skulle jag på föräldramöte för alla nior gällande deras kommande resa till Polen i november och för att få lite information om de viktiga gymnasievalen de står inför i år.

Vad skall de välja, en yrkesutbildning eller en universitetsförberedande linje? Vilka ämnen är favoriterna och vilka är de sämre på? Mycket att tänka på då det är ett viktigt val de står inför även om de sedan alltid kan komplettera med enstaka kurser om förutsättningar och önskemålen ändras under åren.

Jag upplever mig själv som en person som sällan stör sig på andra men ikväll fick jag uppleva den där irritationen som gnager en lite för mycket medan man blir utsatt för den.

Under mötet i aulan satt nämligen två kvinnor och pratade högt. Förstod rätt så snabbt att den ena översatte åt den andra men att tolka löpande det som sas med en rätt så hög röstnivå mitt i ett möte kändes så otroligt respektlöst speciellt med tanke på att åtminstone jag till slut inte riktigt kunde fokusera på vad rektorn eller lärarna sa. Det enda jag själv hörde (de andra föräldrarna var nog duktigare än mig) var deras röster och även om folk tittade lite irriterande var det ingen av oss föräldrar som sa något.

Själv kan jag tycka att de som ledde mötet kunde ha bett de sänka rösten eller be de att den ena kanske kunde anteckna så att hon kunde återberätta för den andra efter mötet istället för att störa det.

Det är ganska intressant hur svårt det är att lyssna på de som man vill lyssna på när en störning som andra som pratar inträffar. Lite som den där droppen i kranen som man inte kan koppla ifrån när man väl har uppmärksammat den.

Jag kanske överdriver lite men bara lite isf =)

Nicole har sin kompis Kimmi här som skall sova över och de har stängt in sig i sovrummet för att titta på film, snappa och skratta tonåringar emellan.

Nu skall jag nog hoppa in i badkaret för ett varmt och skönt bad för att sedan titta vidare på en intressant psykologisk dokumentär som jag började titta på igår kväll.