Som de flesta vet så har mitt hemland Italien drabbats av ett jordskalv som hittills har krävt livet på 284 människor (siffra enligt il Corriere della Sera)
Små barn som har hittats vandra i den lilla staden som inte längre finns medan resten av familjen har dött under ruinerna, föräldrar som har förlorat sitt/sina barn, familjer som plötsligt har drabbats av de naturkatastrofer som kan komma plötsligt och som vi människor inte alltid kan försvara oss från.
Människor har jobbat och jobbar dygnet runt för att försöka hitta några överlevande trots att hoppet minskar för varje timma som går.
Bland de överlevande finns även just familjehunden som har nu räddats och som nu tas hand om olika djurorganisationer för att finna matte/husse och om han/hon inte längre är vid liv hitta nya hem. Se HÄR.
I mitt inlägg här vill jag just uppmärksamma de personer som tagit sig till de drabbade områden, de frivilliga inom och utanför det italienska Civilförsvaret med sina hundar som ha tränats till att söka människor.
När jag var 17 -18 år var jag själv med i det italienska Civilförsvaret och tog varje helg tåget till staden Modena med min väninna Antonella och hennes dobermann Anubi för att öva med resten av gänget.
Att gå ut och festa var aldrig riktigt jag nämligen…
Jag var yngst och med mig hade jag min bästa vän: Jack, en fantastisk Groenendal som jag är skyldig en hel del då han har hjälpt mig och tröstat mig när jag mest behövde det i livet.
Tittade lite i ett gammalt album (sådana som idag är sällsynta men som jag tycker vi skall återvända till) och fann några kort från träningarna.
Jack som valp <3
När vi hade uppvisningar så var det alltid jag som fick gömma mig för det fanns inte någon annan hund i gruppen som var så snabb som Jack när han skulle leta efter mig <3
Minns som igår en stor övning som gjordes under en hel helg där alla olika enheter inom Civilförsvaret skulle testas, allt från oss med hundar till dykare, ambulansförare mm. Frivilliga som ställde upp med sin tid för att försöka göra någon nytta om det behövdes.
Vi bodde i stora tält och vi visste att när som under natten skulle ett larm komma. Det lite roliga i det hela var att Italien spelade en fotbollsmatch och då visste vi också att under den matchen skulle nog inte larmet komma då de flesta satt och tittade på den =)
En fantastisk hund och en fantastisk vän med en stor hjärta som fick vara 4 månader i karantän när jag flyttade hit till Sverige och vars aska är spridd på den platsen han mest älskade här i Sverige, Västersjön där vi hade stuga <3
Här några bilder på de fyrbenta änglar som söker efter liv i Amatrice och som har räddat många liv, sådana vi aldrig hade funnit utan deras hjälp <3
Några fler bilder HÄR …
Ett inlägg som jag tillägnar min hund Jack (som idag är i himlen), Knut och framförallt alla de hundar som idag hjälper oss runt om i världen genom att söka efter liv, vara våra ögon eller ”bara” genom att helt enkelt vara våra vänner <3