Jag vet egentligen inte när jag tog min första selfie men det hade helt säkert ingenting med kärlek att göra.
Nej mina första bilder av mig själv togs med en kamera vars storlek tävlade med min barndomskropp och bilderna förevigade viktiga ögonblick såsom när jag hade på mig full mundering utklädd som en cowboy eller glatt visat upp en glugg mellan tänderna som var värd fem kronor vilket med blodvite kunde växa till tio kronor.
År har sedan dess passerat och idag har var och varannan bilder tagna av sig själv oavsett om det handlar om facebook, instagram eller dejtingsidor. Och något som underlättat det hela är ju möjligheten till att göra om och göra rätt. Ibland när jag ser någons nya profilbild så undrar jag hur många tagningar/kort som krävts.
Det kanske mer handlar om en stilla tröst när jag själv tryckt av 40-50 gånger och fått sortera bort bilder där jag skymt ansiktet, tittat ner eller vinklat telefonen helt fel. Samtidigt är det numera bra mycket enklare än när man gick för att framkalla bilderna hos närmaste Expert, Onoff eller fotobutik.
Jag kommer ihåg hur jag tog mina första riktiga selfies i samband med att internet och möjligheten till att träffa det motsatta könet. Då var bara problemet att man antingen fick be någon vän att ta bilder på en i syfte samt en vit lögn om att man skulle söka arbete eller att försöka ta korten själv och på 24 eller 36 bilder försöka rikta kameran rätt. När sedan de framkallade korten hämtades ut var i vart fall jag nöjd om mer än ett kort kunde användas. Det var en väldigt naiv värld som internet bestod av då samtidigt som den var långt ifrån så beräknande och retuscherade som den är idag. Vem photoshoppade sina bilder från första början? Och var det någon som från allra första början då tänkte att man kunde göra om sina bilder eller kanske till och med skicka bild på någon helt annan person.
Jag försöker i detta nu att känna om de små hornen som växte ut där under 90-talet helt försvunnit men vad jag minns (om än selektivt) så handlade det mest om att ta en bild i så smickrande vinkel och om små justeringar i form av ett mörkt rum eller någon viss vinkel där näsan såg mindre lång ut eller man i vart fall till poseringen påminde om någon snygg kändis så var det enligt regelboken.
Kanske är det dock så att begreppet selfie idag speglar samhället vi lever i och då inte bara sett till tekniken. Det hinns inte med att be någon annan kort eller för ta alla de kort man bara måste ta på ens nya jeans, bebisar, fulla vänner, Eiffeltornet, den nyss serverade maträtten eller när man behöver hjälp av en vän att välja färg till sofftyget. Och för att vara cynisk vem sjutton lånar idag ut sin dyrbara telefon eller kamera till någon okänd och ber den personen backa några meter och ta kort på en själv?
Samtidigt är det ju också så att en selfie kan innefatta även andra personer som trycks ihop med en själv framför ens utsträckta arm. Som en modern version av de där små båsen där man tryckte ihop sig och då fick fem passbilder… Det må sakna charmen eller intimiteten men är bra mycket enklare bara vinkla telefonen än leta efter någon (snäll) förbipasserande alternativt leta efter ett fotobås vars tillgänglighet i det närmaste idag får anses vara i paritet med telefonkioskerna i Sverige.
Jag kan samtidigt tycka att det är synd att selfies som i de allra flesta fall tas från ens egna kamera har kommit för att stanna. När det gäller att stanna så stannar ju oftast korten i telefonen eller läggs ut på internet men hamnar alltför sällan i ett fotoalbum eller i ens plånbok där de mest uppskattade korten också är de som är nötta på grund av att personen som haft korten tagit upp dem för att minnas eller sakna personen på det gamla fotot (eller så är bara jag gammal).
För någonstans är väl meningen med att ta kort av sig själv eller med någon annan att minnas något, någon eller oss tillsammans. Och vad kunde då varit mer värt än ett nött kort i någons plånbok för närmare ens hjärta än så vet jag i vart fall ingen selfie kan komma…
/Tomas
Är det här nåt inlägg översatt från något annat språk? Väldigt hattigt skrivet. Det är roligare när DU skriver. Det här ger i alla fall inte mig något utbyte.
Lovar att skriva själv något om detta också =) Tack för att du gillar mitt ”icke svenska språk” där jag verkligen blandar orden då jag tänker på italienska märker jag när jag skriver och uttrycker mig felaktigt =)