Igår pratade vi i skolan om normer, ni vet de där oskrivna regler som inte är olagliga att inte följa men som möts av märkliga blickar och kommentarer om de inte följs då massan gör det.
En i gruppen berättade om hennes val att inte skaffa barn, ett val som ifrågasätts av många i hennes omgivning. Själv har jag alltid velat att jag enbart ville ha ett barn vilket också har under åren varit föremål för åsikter. Oavsett hur vi gör så blir massans val en slags norm som hela samhället ska förhålla sig till.
Dock är det intressant att se att just valet av att skaffa barn börjar förändra sig. En av de nya normerna är nämligen att inte skaffa barn, många yngre par köper nämligen hus för att man har valt att skaffa hund istället. En dyr hund :)
En studie man har gjort på sociologi avdelningen på Wisconsin University har försökt titta på korrelationen mellan relationen mellan föräldrar och lycka (med ? på definitionen på lycka :) med resultatet att unga par med barn är mer missnöjda än unga par utan.
Ytterligare en forskning från Open University i England där 5000 personer har intervjuats verkar tyda på att paren utan barn ger sitt egna liv en högre lyckopoäng jämfört med de med barn. Framförallt kvinnor utan barn verkade vara lyckligare än mödrarna, troligtvis pga. av det där ansvaret som följer av att vara mödrar samtidigt som man jobbar, tar hand om hushållet och kraven kring sin egna persona.
Tidigare forskning från American Sociological Association ”föreslår” att föräldrar kan lida av högre nivåer av depression i jämförelse med par utan barn. Förutom allt detta har man i studien observerat att kvalitén på relationen mellan paren kan försämras efter att man har fått barn men blir åter bättre när barnen lämnar boendet.
Har full förståelse för att många kvinnor och män som kanske inte kan få barn inte känner igen sig alls i vad dessa studier har kommit fram, att det tom. kan kännas provocerande då barn är vad de önskar sig mest i livet men personligen tycker jag att det är ganska intressant att se att vissa normer börjar förändras i ett samhälle där förändringen är konstant.
Jag själv fick två missfall innan min dotter och att skaffa barn var ingen självklarhet för min del men det är inte heller något val jag ångrar då hon är det bästa jag har och det bästa jag har gjort. Samtidigt innebär det också för min del att jag hade velat ge henne så mycket jag inte kan och i det finns en viss sorg hos mig då jag själv fick aldrig någon hjälp och därför något jag så gärna hade velat ge <3
Man ska alltid komma ihåg att forskning kan vinklas så var alltid kritisk till statistik men oavsett om man tror på just denna eller inte kan jag ändå tro på en viss förändring i vårt samhälle kring just frågan om barn eller inte barn.
Vad tror du själv?