Idag har jag fått ett handskrivet brev, något man numera sällan får men som i min värld är väldigt uppskattat.
Brevet bevisar att någon har tagit fram papper och penna, skrivit orden med mer eftertanke än det där mailet man skickar på någon minut, köpt ett frimärke och postat det. Ett handskrivet brev visar helt enkelt att någon har tagit sig tiden och att få den tiden i present är sällsynt och fantastiskt.
Den någon som skickade brevet till mig är min egna syster <3 Innehållet får dock vara personligt som ett kärleksfullt och personligt brev skall vara.
(Till vänster min farfar, Melissa och jag)
Med i kuvertet fanns även några kort på oss när vi var små och så ytterligare ett handskrivet brev som fick mig och får mig att gråta för även om vi ibland försöker förtränga vissa saker så är vi påverkade av de, dagligen i allt vi gör, beslutar och i våra rädslor. Brevet som var daterad den 16 augusti 1997 var skriven till mig från min pappa under en period i hans och våra liv då han var påverkad av en hjärnblödning som gjorde att han förlorade talförmågan.
(Till vänster jag i en liten balja i köket i stugan i Västersjön under en av våra sommarbesök från Italien och till vänster en sjungande syster)
Jag älskar det handskrivna och ibland behöver man möta upp sina känslor och minnen oavsett om det handlar om en promenad i Västersjön eller det där brevet sommin pappa fick en gång hjälp med att skriva till mig. Så tacksam för att min syster skickade detta till mig och så tacksam för att hon finns <3
Nu skall jag gömma lite presenter till Nicole, ta ett varmt bad, ta på mig en skön pyjamas och tänka lite tillbaka på den där flickan i baljan som var jag.
<3