Vaknade tidigt pga. tidsomställningen så tänkte berätta om utflykten till Mount Batur som Nicole och jag bestämde oss för att göra efter att läst att man behövde inte vara fysisk tränad men att en normal condition var good enough. L Ö G N :)
Kl. 01.15 blev vi hämtade för att åka bil i 2 h för att komma till en samlingsplats där alla olika agenturer som ordnar detta bjuder sina på kaffe och pannkaka. Vi blev sedan körda i ytterligare 30 minuter och blev sedan utsläppta med en lampa för att lysa på marken då det var bläcksvart.
I starten var den en vanlig gata som dock gick uppför hela tiden så redan där kände både Nicole och jag att 2 h var på tok för länge för att endast gå uppför. Skitjobbigt men det var ingen större problem för mig då lite kondition har jag. Mitt stora problem började när vi kom fram till naturen. Det är här man ska klättra bland stenar i mörkret i 2 h och efter bara 10 minuter kände jag ”i will die here” :)
Jag hade mina Puma sneakers med platå så du kan lätt förstå att skon böjer sig inte så otroligt osmart sko att ha vid just det tillfälle. Det slutade med att den unga guiden på 20 år fick hålla min hand medan min dotter skrattade … förstår henne :) Lägg till att jag har även höjdskräck och att jag lätt hade kunna ramlat bakat så visste jag inte riktigt hur jag skulle lösa det hela men bestämde mig för att ta mig till mål.
Det var väldigt vackert men även väldigt kallt trots min luvtröja och jeansjacka. Ta med dig plädar om du ska dit.
Sedan skulle vi neråt och vår gulliga guide var lite dålig på engelska då hon svarade ”ja” till alla mina frågor. ”Kommer det att vara stenigt i nedförsbacke i 2 h?” ”Ja” men innan hade jag frågat om det blev bättre efter en stund.
Jag tog ner mig 20 minuter till där motorcyklarna fanns och fick ta en motorcykel tillbaka istället. Det viktigaste var att ta med dit och det hade jag trots allt gjort trots mina osäkra steg …
Det är självklart Nicole som skrattar :)
En väninna kommenterade klippet ovan på instagram :)
Väl framme fick jag sitta med några män och dricka en märklig sörja till kaffe och blev erbjuden en banankaka som dock hundratals flugor satte sig på så fick flytta på mig …
Definitivt en annorlunda trekking, utflykt men vi kunde konstatera när Linda och Holly frågade om den att vi tyckte att den var inte värd sin hype (inte billigt eller) men att de skratt vi fick under de timmarna var kanske ändå värda det i slutändan.
Ska du göra det ha rätt skor, det hade inte jag :) Vi kom hem vid 10.30 och då var vi båda trötta och lite hungriga efter en vaken natt i naturen men bikinin åkte på och så ärligt att bara vara på plant mark :)
