Vila i frid Molly …

Det är så otroligt tomt hemma, ingen Molly som kryper ihop i min famn när jag ligger i sängen eller soffan, ingen Molly som spinner, bara ä l s k a r det ljudet för det betyder att hon njöt och hade det bra <3

Hon hade som en liten personlig signum att ibland komma och bita lite lätt på min underläpp vilket jag har alltid undrat anledningen till. En liten katt trots att hon var 9 år, så näpen och social mot alla och mitt hjärta gråter av sorg för den enorma saknaden jag känner.

Molly gick bort i onsdags kväll och då det hände plötsligt fick jag ingen möjlighet att klappa henne medan hon somnade in, något jag hade chansen att göra med Knut. För ung för att bli en ängel, det var trots allt hon som skulle vara med mig i 10 år till. Så många mer Netflix dokumentärer vi skulle titta på ihop, så många timmar som har berövats från oss att bara mysa tillsammans (vilket vi var fantastiska på), att bara ligga att klappa hennes lilla huvud på det där speciella sättet jag gjorde det på och son hon fullkomligt älskade. Hon som alltid la sin lilla tass på mig för att bli klappad lite till, hon som alltid fanns där bredvid mig och sov på min arm.

Förutom allt detta så även naturligtvis min dotters sorg men även hennes oro i orden ”mamma, det känns inte bra nu att åka iväg”. Hon ska åka på en resa till Thailand, Vietnam, Bali och Australien den 27/12 men nu uttrycker hon den där oron att jag är nu själv och det känns inte bra hos henne ”Innan hade du Molly” <3

Jag har så många känslor och igår la jag mig på golvet på toaletten och bröt ihop vilket var skönt då jag i onsdags kväll när det hände hamnade istället i chocktillstånd och bara darrade utan att kunna gråta.

Det är första gången på 20 år som jag inte har något djur men efter detta får det nog dröja <3

Ville bara skriva av mig lite och berätta då ni som är inne ibland här har ju trots allt ”lärt känna” lite Molly.

Hoppas att hon har nu mött Knut i himlen <3