Har du någon gång funderat på alla de vänner som har ”försvunnit” med åren från ditt liv? Ibland finns det anledningar till avslutade vänskaper men ibland sker detta utan någon speciell motivering.
Med åren är det nämligen allt vanligare att leva ett liv där man tar avstånd från många vänner. Fenomenet har kallats för ”friendship recession” av några amerikanska forskare som har velat fördjupa sig i detta.
American Perspectives Survey, I maj 2021, har framfört att 15% av männen och 10% av kvinnorna har påstått att de inte har nära vänskaper. Procentsatsen kan jämföras med året 1990 då siffrorna visade 3% och 2%. HÄR och HÄR har du två av de många artiklar kring detta och HÄR hur Wikipedia beskriver begreppet.
Vad kan anledningarna vara till denna friendship recession? Självklart intensiva dagar som bara försvinner, lite tid för privatlivet, att vårt jobb kräver sitt, att problemen vissa av oss har gör att vi isolerar oss från vänskaperna vi har och agerar inte för att skapa nya. Även de höga levnadskostnaderna sägs bidra till att vi inte längre går ut och socialiserar med vänner genom exempelvis en god middag.
Att många interaktioner sker numera online har lett till att kontakterna sker visst snabbare men de har även lett till att vi har blivit alltmer lata.
Anledningarna kan vara helt enkelt av många olika slag, oftast är det flera faktorer som interagerar med det tråkiga resultatet att vänskapskretsen minskar med åren för många. Med tanke på att ensamheten och isoleringen har blivit ett alltmer allvarligt problem i samhälle är det viktigt att försöka göra något åt detta.
Jag har definitivt färre vänner idag än vad jag hade när jag var yngre men de jag har är mina guldklimpar <3
Två nya vänskaper har jag även fått genom jobbet. Vi delar samma arbetsrum och trots våra olikheter har vi funnit lite varandra i just våra olikheter och i några likheter. Förra sommaren åkte vi en helg till Malmö och Köpenhamn men igår bokade vi en helg i maj till ett helt annat ställe <3 Enligt teorin om ”Blue monday” (se måndagens inlägg) borde vi ha gjort det då men den kom med en liten fördröjning helt enkelt. Det var så billigt att jag nästan trodde att det var ett skämt men det verkar vara korrekt så bara att tacka …
Jag känner definitivt igen mig i den där självisolering som förvisso är mest förknippad med någon slags ”orkar inte” samtidigt som man som singel går miste även om de sociala sammanhang som par ofta har på ett naturligare sätt. Par bjuder in par men sällan singelkompisen eller tror ni att jag har fel i den analysen?
Ska även tillägga att trots några få undantag har jag sedan jag var ung alltid haft mer killkompisar än tjejkompisar då jag nog tycker att det är mycket onödig drama bland kvinnor. Problematiken i den konstellationen är om jag bara vill ha en killkompis medan han vill ha något mer … Inte alltid enkelt :)
Mitt personliga åsikt angåenden egna upplevelsen att vännerna blir färre med åren stämmer överens med vad vissa studier verkar tyda på eller är din uppfattning av en helt annan åsikt? Kan tänka mig att vissa sporter som paddel eller annat där man måste vara 4 personer öppnar upp den sociala biten med både gamla som nya vänner men alla spelar liksom inte paddel :)