Ikväll tar jag, Melissa, Michelas syster, över hennes blog för att beskriva lite hur mina dagar ser ut i denna speciella tid men även för att ge några viktiga råd som ni säkert redan är mycket väl medvetna om men som är så viktiga att följa även om era myndigheter ger er en frihet under ansvar som vi andra som bor i andra europeiska länder inte får.
Jag har två mindre barn och deras skola har varit stängd sedan slutet på februari, sex veckor har alltså gått sedan de fick börja sin distansundervisning med läxor som jag måste se till att de ägnar sig åt dagligen. Inte det enklaste för oss föräldrar till mindre barn att helt plötsligt behöva ta detta ansvar.
Flera frivilliga organisationer erbjuder flera olika tjänster för att hjälpa familjer, allt från psykologisk hjälp till den som är i behov av det till de som hjälper familjer med att se till att de får det allra nödvändigaste. Jag har själv skänkt ett bidrag, som många andra, för att hjälpa de mest utsatta i denna extrema situation.
En dag i karantän hemma hos mig ser ut som följande: smart working hemifrån, hjälpa till och vara aktiv på distansundervisningen som mina barn får dagligen, läxor, frukost, lunch, middag, städning av hela lägenheten (man får liksom passa på), lek och spel med barnen, filmer, mycket kärlek, en online aperitif med vänner från en av mina två balkonger (väldigt tacksam för de just nu) och en massa tålamod.
Det finns många som har det så mycket värre. Karantänen är trots allt en liten ansträngning för att försöka få så få som möjligt att insjukna och kanske tom. att dö av denna hemska virus. Har vänner som jobbar som läkare här och jag lovar att vad jag får höra av de är att denna virus är värre än vad de flesta verkar tro. Nonchalera inte allvaret i tron att det är en vanlig influensa och att du kanske inte tillhör riskgruppen. Många +40 drabbas allvarligt så inte enbart en virus som dödar de äldsta i vårt samhälle även om de står för majoriteten. Att dock skydda de borde vara en tillräcklig stor anledning till att göra de små uppoffringar som nu krävs av oss oavsett var vi bor.
Mina råd, grundad på allt som händer här i Italien men även av de rekommendationer som vänner som jobbar som läkare slutar aldrig säga till mig är stanna hemma så mycket som möjligt, undvik offentliga platser, besök inte äldre människor, håll en meter avstånd från andra, tvätta händerna i 20-30 sek, vädra och glöm inte att den där middagen med vänner kan du alltid ta när detta är över.
Känner många som har insjuknat och blivit friska men känner även vissa som har fått uppleva döden. Det är kanske meningen att vi måste bli rädda för att förstå allvaret, för att följa de regler eller rekommendationer som våra myndigheter så ofta säger till oss. Rädslan finns här och den är påtaglig även om många sjunger och dansar från sina balkonger och visar sin stora tacksamhet mot alla de som jobbar inom vården. De är våra hjältar.
Även ekonomin är på botten här, vi vet fortfarande inte vad som kommer att hända med allt när detta är över. Personligen jobbar jag inom modebranschen som står för en stor del av den italienska ekonomin men just nu är vi som bortglömda.
Vi var det första landet som drabbades av ett virus som nog de flesta trodde skulle påverka bara Kina. Vi var inte beredda, ingen var det och vi har definitivt fått betala ett högt pris för detta.
Köp italiensk design, ät italienskt och när turismen florerar igen kom och besök de vackra turistmålen som vi har här i Italien. Italien är ett unikt land på många plan och det ligger i vår DNA att klara oss, det har vi alltid gjort och kommer alltid att göra det trots att idag den 3 april har vi ytterligare 766 människor som har dött av Covid-19.
Vi alla skriver historia, en hemsk sådan men låt det inte handla om att vi människor inte tog vårt ansvar, att vi var naiva och egoistiska, låt det handla om solidaritet och att hjälpa varandra och våra äldre.
Allt annat vore hemskt och otroligt ledsamt …
Social distansering och stanna hemma så mycket som möjligt, det är det enda som kan stoppa viruset (tills vi har en vaccin) och där kan du och jag göra en skillnad.
Buonanotte från mig i vackra Bologna, Italien och nu ska jag avrunda kvällen med att titta på film med min katt (barnen är hos sin pappa ikväll) efter att idag ha städat och tillämpat ”il dolce far niente” = det ljuvliga av att inte göra något.
Ta hand om varandra …
”il dolce far niente”
Det är ju även din favoritsysselsättning :-)
Min syster tillämpar den dock sällan, jag ofta :)