Är nog en liten rastlös själ dessa dagar då det är andra morgonen som jag vaknar kl. 4 … Jobbigt så klart då det är alldeles för tidigt och då jag numera behöver mina 7 timmars sömn för att inte känna av bristen av den.
Gissar att ibland snurrar en massa tankar/stress/oron i huvudet och även om vi försöker stötta bort de och leva i en en ljuvlig bubbla emellanåt så gör den ändå påmind sig själv. Verkligheten är ju trots allt just den trots all motstånd man kan ibland göra för att inte vilja <3
Nu pratar jag lite i gåtor men så får det faktiskt vara den här gången. När jag vaknade kunde jag inte låta bli att titta i mail inkorgen vilket också har blivit en stress då olåsta sådana med frågor ligger ofta där och jag vill svara snabbt då jag är så väl medveten att det uppskattas.
I inkorgen låg dock ett kortare mail från en man som nog har följt mig via bloggen i kanske 5-6 år … och som vanligt så älskar jag orden som skrivs för de värmer mig på det där sättet som få lyckas med.
Ofta handlar nämligen de mailen jag brukar få från killar/män om en önskan om att träffas med en viss baktanke i huvudet.
Helt naturligt då jag även är medveten om att jag någonstans spelar på det genom att ha valt en stor byststorlek osv. men kanske just därför uppskattar jag extra när något handlar om en genuin omtanke, om att beundra mig inte för att jag har en G kupa men för att jag är den jag faktiskt är med alla de bra och dåliga sidor som jag har visat prov på under dessa 44 år, med all den ödmjukhet för att vi alla har historier bakom våra fasad och för att hoppas att en dag få vila lite i mina tankar.
M. som han heter skickar sina mail kanske 2-3 ggr per år och en dag hoppas jag att vi kan få möjligheten att sitta och prata om livet och att han lyckas få denna lata kvinna som har drömmen om en bok att börja skriva den för som min fd psykolog sa ”du har en intressant historia att berätta” men å andra sidan vill jag inte ”hänga ut” människor i den och just därför har jag aldrig påbörjat den. Vissa händelser skulle vara nödvändiga att berätta för att kanske förstå mig lite bättre och i och med det skulle de säkert även utsättas för omgivningens kritik.
Och apropå den där ryggsäcken letade jag fram ett ”gammalt” mail som Mattias skickade just angående ryggsäckarna som vi alla har. Här hans ord:
”Jag har lyssnat på många föredragshållare. De flesta är relativt underhållande men snart har man glömt vad de har sagt. En skiljer sig dock från mängden. En gång lyssnade jag på en idrottsledare. Det är nu snart 10 år sedan men jag kommer fortfarande ihåg det han sade som om det vore igår.
Han pratade om ryggsäckar. Han skulle prata om team, att få ut det bästa av grupper, lag och samarbeten men egentligen pratade han om människan. Om att förstå dina medmänniskor. Om att förstå dina vänner. Om att förstå dina fiender. Om att förstå en främling du träffar.
Det är så ofta man irriterar sig på andra människor. Man förstår inte varför hon gör som hon gör. Man förstår inte varför hon inte agerar som du vill. Man förstår inte varför hon har helt fel tankar, inte vågar, inte vill, inte kan.
Och där kommer ryggsäckarna in. Alla har vi en ryggsäck vi bär med oss. Den syns inte. Men den finns där.
Den ryggsäcken är full med saker som vi bär med oss från det liv vi har levt. Och vår historia påverkar hur vi beter oss idag. Han vågar inte bada, eftersom när han var fyra år gammal drunknade hans bror. Hon framstår som distanserad, eftersom hon är rädd för att bli dig för nära och bli sviken igen som hon av sin bästa vän, på skolresan i femte klass.
Hon älskar ananas med kolasås eftersom hans första kärlek gav honom det på deras första date.
Vi som träffar dessa människor idag kan inte förstå varför han inte vågar bada, varför hon inte vill träffas ikväll eller varför han äter så konstiga saker som ananas med kolasås. Men om vi kunde titta i deras ryggsäckar skulle vi förstå.
Det som finns i ryggsäcken förklarar så mycket. Men innehållet är osynligt för omvärlden. Kanske tom. för den som bär ryggsäcken själv.
Jag har försökt lära mig att inte vara för snabb att döma den arga gubben, den sega tjejen, den knäppa kollegan eller den arroganta damen. Men framför allt har jag själv börjat förstå vad som finns i min ryggsäck. Varför tycker jag om att resonera om abstrakta saker? Varför är jag blyg för nya människor? Varför är jag rädd för att utsätta mig för pinsamma situationer?
Varför älskar jag att pressa mig och ta ut mig fullständigt? Varför har jag svårt för att vara spontan? Varför …
Arvet förklarar en del. Men miljön mycket. Och miljön samlas i ryggsäcken. En del är bra. En del är mindre bra. Det dåliga behöver inte kastas bort ur ryggsäcken. Men det är bra att förstå vad som ligger där. Både i sin egen och i andras”.
Tänkte att dessa tankar om vår egen & andras ryggsäck kunde påminna oss om att inte vara så snabb i att döma de vi inte riktigt förstår <3
Med detta tidiga morgoninlägg önskar jag dig en trevlig tisdag och till dig Mattias TACK <3
Så tänkvärt inlägg och uppskattar att du är så ärlig:)
Tack Mia & Glad Påsk på dig <3