Häromdagen fick jag möjligheten att fråga en nära vän om anledningen till att han är kvar i sitt 20 åriga förhållande när det som präglar denna relation är en vänskap och vad han säger inget mer.
I detta fall handlar det inte om att vara osams men att inte längre finna en attraktion till den personen som är ens partner.
Många väljer att stanna kvar i ett förhållande för den ekonomiska tryggheten men personen i frågan har inga ekonomiska problem, tvärtom.
Det finns dock andra värden, mjuka sådana, sociala i sin karaktär som gör att han är kvar trots att han kanske har själv funderat över att ta steget.
Att bara få träffa sina barn (båda över 10 år) varannan vecka när han vill se de dagligen, att ha tryggheten & bekvämligheten att någon tar hand om hemmet men även den intressanta sociala aspekten.
En separation skulle troligtvis även innebära att de trevliga parmiddagarna skulle utebli för han skulle troligtvis inte bli bjuden på de som singel och skulle han komma med någon ny så kanske att ögonbrynen skulle höjas på de etablerade paren.
Visst kan man tycka och säga att det är av helt felaktiga anledningar man stannar kvar i ett förhållande men är det ändå inte så att tryggheten i det man har och ovissheten för hur det skulle bli är en stark anledning till att många par fortsätter att leva ihop trots att de egentligen är ”klara med varandra” oavsett om det handlar om den ekonomiska eller den sociala tryggheten?
Kan man klandra dessa personer?
Som alltid gör vi människor olika val i livet och misstänker att oavsett vilka så får dessa konsekvenser på ett eller annat sätt… Jag kommer sällan med det moraliska pekfingret, har sett, gjort och upplevt för mycket för att ta mig rätten att tycka att någon gör fel mot sig själv eller någon annan.
Det enda jag kan ta mig friheten att göra är att påstå att jag inte hade gjort samma val men å andra sidan så är jag även den som längtar efter måndagar och efter hösten =)
Här i småstaden är det italienska marknaden på torget så skall titta vad som bjuds på när jag stänger igen vid 17 tiden. Bor du här i Borås tycker jag allt att du skall komma till centrum för att strosa bland ”made in Italy” …
Kram så länge <3
Hej Michela
Jag har levt singelliv i många år och har precis som du konstaterat att många relationer lever vidare bara för att det ska vara så och för att många har gemensamma vänner osv ekonomi har ju givetvis betydelse för många par och så har givetvis barnen en stor del i det också som du skriver, men att leva utan attraktion och kärlek vore för mig helt uteslutet för vi har bara ett liv och då ska man inte leva ett liv i tomhet livet har ju så mycket mer än att vara tillsammans med någon och då om man inte varken har sex, tar på varandra eller varje kväll vänder sig om i sängen och säger godnatt är inget liv för mig .. men många hittar ju tillbaka till varandra när de blir äldre med men att gå där och vänta i 20-30 år på att kärleken kommer tillbaka eller inte är inte min grej .. men nu är det ju mitt liv och alla lever ju sina liv som de vill så jag har absolut inga betänkligheter mot någon så länge det inte finns kontrollbehov från den ena eller andra parten eller att misshandel finns med i bilden då jävlar ryter jag i om jag skulle höra att en god vän håller på med något sådant .. bara några tankar ang din blogg idag …
kram och ha en fantastisk dag.
Ps. Min mor var skorpion som du och gillade också måndagar och älskade hösten kanske erat astrologi tecken gör det vem vet inte jag haha
Varma hälsningar
George
Tack för dina tankar och det där med skorpioner måste undersökas =) Jag är tom. skorpion ascendent skorpion =)
Har påpekat detta många gånger att jag inte är nöjd och efter varje gång blir äktenskapet bättre men sen samma sak igen. Alltså att vi är nästan bara som vänner och säger inte ens I LOVE YOU Vi har varit ett par i snart 20 år och jag tycker detta är görtrist och lider av det mer eller mindre. Hjälp mig vad ska jag och min man göra?
Hej Helén, tror att det första som är viktigt att fråga varandra är om båda två vill ha ett gemensamt förhållande då en relation bygger just på att två människor vill samma sak gällande det. Sedan tror jag på kommunikation men inte när man är upprörd, ledsen, arg eller besviken men när man har ett mer neutralt läge så att informationen tas emot utan att inta en försvarsställning, något vi alla gör när vi känner att man kommer med någon kritik.
Har du provat att själv kanske göra det du hoppas han skall göra?
Hoppas att det ordnar sig så klart … För många fungerar även parterapi men som singel är jag ingen expert i detta område … Styrkekramar …
Det funkar tills någon av dem blir riktigt kär i någon annan.
Då blir det separation…
Trevlig kväll!
Inte säkert om den som blir kär värdesätter tryggheten mer … Sånt hör man ofta men självklart är det inte alltid så … Tror nog att kvinnor lämnar oftare om de träffar ngn annan, män nöjer sig med att vara otrogna och behåller tryggheten. Generaliseringar så klart, men sådana som bygger nog på lite forskning =)
Alla förhållanden har ju upp och nedgångar och jag har vänner där dels hon som varit singel i ganska så många år men dejtar friskt och har kortare förhållanden då och då och hon är varken är kvar i en relation eller på ett jobb när det inte längre känns tillräckligt bra och jag har oxå vänner som hållit ihop i över 30 år och har riktiga down-perioder på några månader då varken sexliv eller något annat känns något vidare bra. Såna perioder har de kanske haft cirka vart sjätte sjunde år som de kämpat sig igenom och hon som är singel hon resonerar som så att hon är såpass gammal (48 år) nu att hennes egen tid och tiden med hennes barn är så viktig så hon vill helt enkelt inte ödsla tid och kraft på en relation som inte känns tillräckligt bra. De andra de hade på tapeten att gå isär vid första down-perioden men resonerar som så att även om man byter partner så kommer det i de allra flesta fall down-perioder även med den nya partnern.
Jag förstår faktiskt både de som lämnar och de som stannar och har i samband med besök hos en kurator pga utbrändhet oxå fått hjälp att se på min och min mans relation med nya ögon.
Jag håller med att det kanske inte finns rätt eller fel i sådana situationer, bara två olika val man kan göra … men just nu tycker jag att jag är hellre själv än att leva med någon jag inte är ”kär” i vad man nu menar med kärlek =) Om några år så kanske jag ser det på ett annorlunda sätt för det är just det som även är underbart, vi får lov att ändra oss i livet … Just nu vill jag tro på att ett förhållande skall bygga på en ömsesidig attraktion då det är just det som skiljer ett förhållande från en vänskap men det är just nu det =) Tack för din kommentar och exempel.
Hoppas att du själv mår bättre idag och ja, ibland behöver man få hjälp att se saker och ting på ett nytt sätt … <3