Jag brukar säga att den viktigaste mannen (förutom din egna far) i ditt liv är inte den du gifter dig med men den du har barn med då ni kommer att mer eller mindre tvingas till en viss typ av relation.
Jag misstänker att idag hade min syster och även en väninna bett sin/sina fd dra åt … för länge sedan om hon inte hade haft två mindre barn med honom och i och med detta måste hon ibland svälja elaka ord, kränkningar och annat för att ”försöka få det att fungera” på bästa sättet.
Som pappa är han en bra sådan (även om man kan tycka att kränka henne framför deras gemensamma barn är fruktansvärt och sätter spår hos dem) Hos honom får de ”allt” de kan tänka sig då han har det som garanterar köp, upplevelser och semestrar, det där som kallas för pengar och som de flesta av oss både älskar och hatar.
Nu när de är små är de så klart glada över att gå/åka till pappa då han jobbar inte (han behöver inte det) och i och med detta får de all uppmärksamhet, de har ett stort hos med stora marker och kan springa ut och in som de behagar. De får det barn kanske önskar sig och hon känner att de är alltid så glada när de skall åka till honom.
Klart vår lilla svartsjuka/avundsjuka gör sig påmind där … men jag brukar säga till henne ”tänk dig motsats scenario”.
Tänk att dina barn skulle gråta då de inte vill åka till sin pappa av alla möjliga anledningar, tänk att se tårarna rinna ner för kinderna då de vill stanna kvar hos dig. Hur hade DET känts?
Att bemästra känslan av svartsjuka av att se glädjen hos ens barn för att de skall åka till sin pappa är en känsla som vi kan arbeta med då den sitter hos oss men känslan av att se sorg hos sina barn för att de tvingas åka till den andre föräldern är en känsla som finns hos barnet/n och den måste vara fruktansvärd som förälder att hantera och uppleva.
En liten parentes denna morgon när jag var ute med Knut och reflekterade lite …
Och en sak till … Prata aldrig illa/håna aldrig den andre föräldern eller om du är styvmamma/pappa om den föräldern som inte bor under samma tak för sådant kommer alltid fram och som barn vill du definitivt inte höra pappa/mamma/styvmamma/styvpappa prata illa om din mamma/pappa.
Vi är vuxna människor och kan bättre. Skall vi håna, uttrycka sarkastiska kommentarer över någons läppar/val att leva eller vad det nu kan tänka sig vara, skall vi absolut inte göra det framför barnet om vi nu känner ett sådant starkt behov att uttrycka den typen av kommentar. Lite vuxen vett och etikett framför våra barn är vad jag önskar mig för oss alla … <3
Kärlek =)
Många kloka ord..!