Nicole gästar: att ha skilda föräldrar…

Hej! Nicole här <3

Tack för all positiv feedback efter mitt gästinlägg om Paris tips HÄR. Mamma har nu övertalat mig att gästblogga hos henne lite då och då. Vem vet, detta kanske slutar med att jag startar en egen blogg till slut.

När jag var 3/4 år så gjorde mina föräldrar slut och jag är så otroligt tacksam för hur de båda har hanterat hela situationen, även fast det kanske inte alltid har varit så lätt. För mig har det inte heller alltid varit en dans på rosor.

Skulle därför vilja dela med mig om mina känslor och tankar som jag har haft gällande detta. Något som jag tror är vanligt i en skilsmässa är att barnens känslor åsidosätts (detta gäller dock inte mig). Vill även understryka att detta såklart är individuellt, mina kompisar som även har skilda föräldrar kanske har en helt annan syn på detta då alla skilsmässor är unika.

Från och med förra året har jag sagt att jag inte vill längre byta på bestämda dagar. Jag känner att jag har blivit för gammal för att göra det (fyller 20 nästa vecka). Tycker nu att det är mycket skönare att komma och gå som jag själv vill.

Jag har alltid haft mest saker hemma hos mamma. Därav har jag fått planera vilka kläder jag vill ha på mig till kommande vecka och packa ner det innan jag skulle byta till pappa. Inte bara kläder har burits med men även skolböcker, dator, skor osv. Med andra ord har jag fått bära med mig tunga väskor till skolan och sedan hem till den föräldern jag ska bo hos. Ett litet problem för de flesta men för ett barn blir allting mer påtagligt. Kan säga att det är väldigt skönt att ha körkort nu för tiden…

Något som jag alltid har tyckt varit jobbigt är att lämna mamma för att gå till pappa. Anledningen har nog varit att jag inte har velat och vill lämna mamma själv.

Jag vet att pappa har min lillebror och bonusmamma, därför har det inte varit lika jobbigt att lämna honom. En annan sak som har varit otroligt jobbigt är när jag har ringt mamma och hon inte svarar. Jag vet inte hur många gånger som jag varit otroligt orolig över henne. Nu för tiden när jag har växt upp så vet jag att hon är nöjd med att mysa med Molly och kolla sina Netflix dokumentärer, eller annat :) Oroa mig kommer jag nog dock att göra tills hon har en trygg man vid sin sida.

Det är åtta års skillnad mellan mig och min bror (min pappa och hans ”nyas” son) och för några år sedan kom jag upp i den åldern när man nästan aldrig var hemma. Jag ville nästan bara vara med kompisar och hitta på något hela tiden. Jag bytte då på fredagar men eftersom att jag alltid ville göra annat än att vara hemma på helgerna bytte jag till torsdagar istället. Detta var på grund av att han blev så otroligt ledsen när jag aldrig var hemma. Men då kom istället problemet att jag fick skuldkänslor om jag ville göra något på torsdagar.

Skuldkänslor har jag haft så ofta. Har jag velat vara längre hos den ena föräldern har jag känt fruktansvärda skuldkänslor för den andra föräldern, vilket har slutat ofta med att jag inte har gjort som jag helst velat för rädslan att såra någon.

Jag känner nog fortfarande så men nu har jag börjat tänka mer på mig själv efter att många har sagt till mig att det är ju jag som faktiskt bestämmer. Det är inte jag som gjort valet om att mina föräldrar inte ska vara tillsammans.

Även om det finns många jobbiga känslor och tankar som har uppstått är jag verkligen så tacksam och glad för att det har blivit så bra som det har blivit. Jag har vänner som har haft mycket jobbigare situationer än mig. När jag sitter och får höra vad de går igenom så tänker jag verkligen vilken tur jag har. Jag älskar min mamma, pappa, bonusmamma och min lillebror. Tycker att de har hanterat allting så bra för min skull. Vi alla träffas tillsammans och har roligt vilket självklart inte alla barn till skilda föräldrar får möjligheten till.

Fler människor har kommit in i mitt liv och älskar allihopa, världens bästa människor. Jag har dubbla hem som jag är välkommen till, vilket jag absolut inte ska ta för givet.

Hoppas ni tyckte om detta inlägget från mig och snart kanske jag kommer tillbaka med något nytt… Ni får självklart gärna kommentera och även tipsa om vad ni skulle vilja att jag skrev om.

Kram, Nicole!