Idag har jag bland annat varit på en digital föreläsning i klimatpsykologi.
Min kollega som också är psykologi och sociologi lärare var lite nyfikna på vilken ingång föreläsaren skulle välja för att koppla klimatfrågan med psykologin då det finns så otroliga många aspekter man kan välja att fördjupa sig i.
Intressant var ett experiment två socialpsykologer gjorde. Kan minnas lite fel men kontentan av studien var att de tillfrågade olika personer om de skulle plocka upp papper som låg på marken (oavsett om de själva hade skräpat ner eller någon annan). 94% av de tillfrågade svarade att det är viktigt att plocka upp skräp men när de undersökte detta genom att kasta papper på en stig (väldigt synligt) så var det enbart 1,4% som verkligen gjorde det.
En fråga som psykologen/föreläsaren namn Kata Nylén har tittat närmare på är: Varför gör vi så lite när läget är så akut? Skulle vi drabbas av cancer skulle vi direkt göra allt för att försöka överleva sjukdomen trots att inga garantier finns på att medicineringen/strålningen skulle hjälpa men när det gäller klimatet så reagerar vi inte på samma sätt, med samma kraft. Varför?
En intressant mänsklig aspekt är att vi människor hatar att bli av med något mer än att få något. Kanske att detta mänskliga egenskap kan vara en av många förklaringar till att vi inte agerar individuellt med större kraft. Vi kan tänka oss plastfria sugrör (som dock inte påverkar miljön speciellt mycket) men vi kan inte låta bli att ta bilen till jobbet (trots bussförbindelser).
Visste du förresten att lyckostudier visar att det som verkligen gör människor lyckliga kostar ingen koldioxid? En härlig iakttagelse kan jag tycka <3