Ensam på gymmet …

Igår lördag var jag på gymmet redan kl. 5 och idag var jag där så sent som 6.30 men vid båda tillfällen var jag helt själv vilket jag älskar :)

För min del är det verkligen ingen stor uppoffring att gå upp tidigt på morgonen. Har aldrig tillhört tonåringar som kan ligga och sova till lunchtid. Kanske beror det på att jag oftast har varit hundägare och med detta kommer ett visst ansvar eller så tillhör jag helt enkelt bara de som kan titulera sig som morgonpigga.

Efter träning har det blivit kaffe med Babis och gänget och idag var det viktiga diskussioner kring VM och Qatar som avhandlades på Kafé Orion. Hur tänker du? Ska du titta på matcherna eller har du bestämt dig för att bojkotta VM av solidariska skäl, för att markera att VM aldrig skulle spelas där? För min del är det inte svårt att inte sätta på matcherna då varken Italien eller Sverige är med … Hur kan det liksom hända att Italien inte är med i VM för andra gången efter att ha spelat och vunnit ett fantastiskt kul EM?

Morgan Freedman i invigningen. Känns så fel att han är där eller? Älskar hans röst och honom och underbart att de vill fokusera på det inkluderande men vore ännu bättre om landet kunde leva upp till det …

Jag som älskar fotboll på denna nivå men när det gäller Allsvenskan är jag väldigt dålig insatt, kan nog max 2 namn på spelare i Elfsborg :) Sporter jag gillar att titta på är fotboll, tennis (så spännande match i somras i Båstad) och självklart basket!!! Måste skaffa biljetter till nästa basketmatch här i Borås då jag blir så varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på M7 (Boråslaget hette så) tiden när jag var förälskad i en (ok då två) spelare som var här i två olika omgångar och gästspelade från USA. Hela Borås var kär i C. Bunton och jag var helt klart en av de <3

En sådan rolig tid i mitt liv som jag påmindes av när en fd kollega från Bäckängsgymnasiet gratulerade mig på min födelsedag <3 Kvällen när C.B. kom fram till mig (medan resten av laget applåderade) och satte sig hos mig och mina väninnor är oslagbar <3 Those moments

Man vill (eller rättare sagt jag skulle vilja) känna åter de där fjärilar i magen men mina fjärilar är antingen förlamade eller döda då jag inte har upplevt den där känslan av pirrighet de senaste 20 åren. Även om 51 är det liksom gulligt att känna sig lite osäker, upprymd och nervös men icke :)

Nu ska jag städa lite och tvätta håret för att om ett par timmar åka till Göteborg och se en av stadens kanske mest pyntade balkonger? <3 Hos vem ska jag då tror du?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *